Alla har vi våra drömmar inför sommarledigheten, semestern. Alla vill vi fylla den med vila, avkoppling och aktiviteter som gör att vi fyller på med energi och samlar kraft inför det arbetsår som stundar efter semestern. Hur semestern däremot blir i verkligheten beror däremot i hög grad på vilken pinne vi står på i samhällsstegen. Detta har återigen bekräftats i en rapport som Landsorganisationen, LO, tagit fram.
I rapporten ”Semester- och fritidsvanor för arbetare och tjänstemän”, skriven av Mats Larsson på Arbetslivsenheten på LO, redovisas en bild av hur semesterresande, tillgång till fritidshus och semestervanor efter klass och kön har utvecklats under perioden 1984-2013. Rapporten bygger på bearbetningar av SCB:s undersökningar om levnadsförhållanden (ULF/SILC).
Hur vi tillbringar vår semester och använder vår fritid beror naturligtvis till stor del på vilka uppfattningar vi har om hur vår semester och vår fritid ska vara, men detta påverkas också i hög grad av hur vår ekonomi ser ut. Att sola och bada är förvisso oftast ett gratisnöje, men att åka på en sommarsemester och/eller att kunna tillbringa semestern på ett sommarställe man har är långt ifrån gratis och alla förunnat. Det är här det svenska klassamhället kommer in och de strukturella skillnader som finns i vårt samhälle ger utslag.
LO-rapporten ”Semester- och fritidsvanor för arbetare och tjänstemän” visar på tydliga skillnader mellan arbetare och tjänstemän. Om man ser på frekvensen av semesterresor inom eller utom landet som varat minst en vecka så kan man konstatera att fyrtionio procent av arbetarna har gjort en sådan resa medan motsvarande siffra för tjänstemännen är sjuttio procent. Går man ännu längre i uppdelning och studerar arbetare med krav på utbildning kortare än två år efter grundskolan, så kallade ej facklärda arbetare, och högre tjänstemäns med krav på minst sex års utbildning efter grundskolan blir skillnaderna än tydligare. Endast fyrtiosex procent av de ej facklärda arbetarna har gjort en semesterresa under senaste året medan sjuttiosju procent av de högre tjänstemännen gjort en sådan resa. Snittsiffran i hela befolkningen ligger på sextiotvå procent.
Även när det gäller tillgång till fritidshus eller husvagn kan man spåra samma klassmönster i materialet även om skillnaderna är mindre. Snittsiffran för hela befolkningen när det gäller att ha tillgång till fritidshus eller husvagn ligger på femtiofem procent, för arbetarna på fyrtioåtta procent och för tjänstemännen på sextio procent.
Noterbart är att tre av tio arbetare varken har tillgång till fritidshus eller husvagn och inte heller har gjort en semesterresa under de senaste tolv månaderna. Bland de högre tjänstemännen är det bara en av tio som varken gjort semesterresa eller har tillgång till ett fritidsboende.
Detta säger naturligtvis inte per definition något om den kvalitativa upplevelsen av semestern, utan endast något om vilka valmöjligheter som olika samhällsgrupper har och vilka strukturella klyftor som finns i vårt samhälle. Det är också värt att notera att skillnaderna mellan olika grupper har varit i stort sett oförändrad över de trettio år som SCB:s statistik omfattar. Visserligen har de enskilda gruppernas värden varierat något beroende på konjunkturläge men samvariationen mellan grupperna har varit påtagliga.
Även när det gäller andra fritidsvanor kan betydande skillnader mellan de olika socioekonomiska grupperna konstateras. Arbetare motionerar och strövar i sko och mark i lägre grad än vad tjänstemännen gör. Arbetarna läser också i lägre utsträckning böcker, går på teater, konsert eller på muséer i lägre grad än tjänstemän. Intressant att notera är att elva procentenheter färre har dator i hemmet inom arbetarkollektivet än inom tjänstemannakollektivet. När det gäller internetanvändande i hemmet är skillnaden tretton procentenheter.
Så långt kan arbetarna framstå som stora förlorare jämfört med tjänstemännen. Men det finns andra områden där arbetarna har bättre semesterförutsättningar än vad tjänstemännen och då speciellt de högre tjänstemännen har. Det gäller möjligheterna till ostörd avkoppling under semestern. Att tjänstemännen blir störda under sin semester blir allt vanligare, visar rapporter från TCO. Denna utveckling har accelererat tack vare den tekniska utveckling vi ser. En TCO-undersökning från 2011 visade att så många som var tredje TCO-medlem blir kontaktad från jobbet under ledighet och semester. Bland första linjens chefer och chefer på mellannivå upplevde hälften av de som svarat på den webbenkät som låg till grund för TCO- rapporten att de blivit störda under ledigheter och semestrar. Arbetare riskerar inte alls i lika hög grad att bli störda från jobbet under sin semester. Det är ju i alla fall en liten tröst för de arbetare som saknar möjlighet att åka på semester och som inte har tillgång till fritidshus.
De klyftor när det gäller semester-och fritidsvanor som LO-rapporten påvisar är en effekt av rådande klassklyftor i övrigt i samhället. Att minska klyftorna i samhället skulle också ha en positiv påverkan på dessa klyftor. Så även om de senaste trettio åren inte inneburit att klyftorna vad gäller semester- och fritidsvanor har minskat så finns det hopp för framtiden. En medveten politik mot klassklyftor gör skillnad.