Vem blir inte nostalgisk och lite tårögd av studentfirande? Jag var i Piteå när studenterna sprang ut och lämnade gymnasieskolan bakom sig. Vädret var vackert, studenterna var glada och vi anhöriga fällde nog en liten tår över våra duktiga ungdomar. Visst är det väl fint med sådana dagar i livet, dagar när man bara får vara glad och se ljust på framtiden! Samtidigt tänkte jag att nu börjar ett annat slags allvar, nu ska jobbet hittas eller platsen på universitet ska fås. Jag vet hur oroligt det kan kännas i magen, mina två barn har nu kommit en bit in i vuxenlivet och deras väg har varken varit rak eller ens självklar. Jag, liksom många föräldrar har oroat mig för hur det ska gå för dem. Finns det något jobb eller kommer de in på utbildningen? Kan de skaffa bostad eller ska de behöva bo hemma långt in i vuxen ålder?
Ungdomsarbetslösheten är hög, alldeles för hög, i Sverige och helt i onödan anser jag. Den går absolut att bekämpa. Många länder i Europa har en betydligt lägre arbetslöshet bland ungdomar än vi har i Sverige.
Jag funderar mycket över de krav som ställs på våra ungdomar idag. Många pusselbitar ska vara på plats innan det sökta jobbet är klart. Betygen från gymnasieskolan ska vara godkända, du bör också ha några poäng från högskolan, nätverket ska vara på plats, du ska helst ha ett svenskklingande namn och ovanpå det några års arbetslivserfarenhet. Om vi nu ska vara ärliga, så är den ekvationen näst intill omöjlig att uppnå. Hur ska en ungdom ha hunnit med att både studera, bygga vidare på det och samtidigt jobbat några år?
Det är alltså inte enkelt att komma in på den svenska arbetsmarknaden idag. Alla unga har inte svårt att få ett arbete, men allt för många har det. Som vanligt hänger för mycket på dina föräldrars utbildning, arbete och kontaktnät. Det går att förändra, att åtminstone utjämna chanserna lite mer.
Vi kan se att många ungdomar har väldigt lite eller ingen alls erfarenhet från arbetslivet när de springer ut från gymnasieskolan på studentdagen. Sommarjobben har varit svåra att få, och gapet mellan gymnasieskolan och arbetslivet kan liknas vid en ocean. Går det att göra något åt det? Självklart, det går att ge kommunerna en stimulans till satsningar på sommarjobb för unga. Sommarjobbet är ofta den första kontakten med arbetslivet som en ung människa har och den är jätteviktig, både för de erfarenheter ett sommarjobb ger och för de kontakter som knyts.
Det går att försäkra sig om att arbetsliv och skola närmar sig varandra. Lösningen är inte att försegla några ungas öde genom att förminska behovet av teoretiska kunskaper i yrkesprogrammen eller att införa ettåriga gymnasieutbildningar för vissa unga. För om vi nu ska vara ärliga, så vet vi med några år i yrkeslivet att jobben för en sjuttonåring, som gått en ettårig gymnasieutbildning, inte finns. Det var länge sedan den arbetsmarknaden fanns, och även om det skulle gå att hitta ett sådant jobb, vem vet hur länge det jobbet lockar? Skolans uppgift måste vara att se till att alla får de kunskaper som behövs för att klara sig på dagens arbetsmarknad, både för att få det första jobbet och för att kunna ta sig vidare till nästa.
Låt studenterna glädjas över sin examen! Men se också till att det finns jobb till dem när de har sprungit ut!