Sista lektionen, eleverna sitter som på nålar och det rycker och sprätter i kroppen, De vill bara att lektionen ska ta slut så att de får gå på höstlov. En vecka ledigt från skola, läxor och lärare. En vecka som eleverna har väntat på och som de sett fram emot. Höstlovet, en vecka när många reser iväg utomlands för att ladda med lite sol och ny energi i ett varm och spännande land, eller en vecka när en del kanske åker och hälsar på sin släkt, bekanta eller en kompis på annan ort. Men höstlovet kan också vara en vecka för några där de sitter ensamma hemma och ingenting gör för att föräldrarna varken har tid att umgås med barnen eller pengar att hitta på något särskilt med barnen.
Att få gå på lov är för de flesta både roligt och skönt men ett lov är inte med självklarhet något som alla elever ser fram emot och något som alla elever tycker är roligt. Varje gång när skolan stänger för lov finns det en liten skara elever som går hem med ångesten i halsen. Den skaran växer sig, tråkigt nog, bara större och större.
När föräldrarna inte har pengar som räcker till mer än det nödvändigaste, i form av hyra och mat, finns det ingenting kvar till aktiviteter för barnen eller resor med familjen. Föräldrarna har antingen inte tid eller möjlighet att vara lediga själva eftersom det gäller att jobba varenda timme så de kan få ekonomin att gå ihop, eller så saknar de kanske jobb och har därför heller inte pengar som kan användas för att förgylla loven.
Att elever med den typen av hemförhållande inte alltid ser framemot sina lediga dagar är väl kanske inte så konstigt. Det är väl inte heller så konstigt att många av föräldrarna till dessa elever också upplever loven som ångestframkallande och stressande. De vet att de inte kommer kunna ge sina barn samma möjligheter som de föräldrar som har pengar och tid.
När föräldrarnas ekonomi inte räcker till för att ge barnen en rik och meningsfull lovledighet när skolorna håller stängt, måste kommunerna gå in och ta sitt ansvar. Kommunen måste se till att det finns aktiviteter som är gratis för barnen att delta på så att alla barn, oavsett vilka ekonomiska förutsättningar de än har, har möjlighet att vara med. Det handlar om att hålla sport- och idrottsanläggningar och ungdomsgårdar öppna, och helst ska de också utöka sina öppettider just under lovdagarna. Varför kan man inte starta ett lovprojekt där kommuner, organisationer och näringsliv samverkar för att på så sätt skapa en så meningsfull lovledighet som möjligt för barnen och ungdomarna?
Det finns egentligen oändligt många saker som kommun, näringsliv och organisationer skulle kunna hitta på, det är bara fantasin som sätter gränserna. Låt eleverna själva komma med förslag som lämnas in till kommunen, låt de säga vad de skulle vilja göra under loven, låt eleverna komma till tals och gör deras röst hörd, låt eleverna ha inflytande under dessa veckor som skolan håller stängt.
Vi har alla ett gemensamt ansvar för kommunens barn. Det är barnen som är vår framtid. Visst vore det illa att försumma barnen genom att inte ge dem en möjlighet till meningsfulla lovaktiviteter?