När regeringen genomförde förändringarna i A-kassan var upprördheten inom socialdemokratin och den fackliga rörelsen stor. Även A-kassemedlemmarna var upprörda över de framtvingade avgiftshöjningarna och försämringarna inom försäkringsvillkoren. Man var upprörda över att få betala mer för en sämre produkt om man ska tala i marknadsekonomiska termer.
Nästa våg av upprördhet kom när den första stora vågen av utförsäkringarna började trilla in och människor började inse hur försämringarna av A-kassan slog i verkligheten. När människor själva, eller människor i deras direkta närhet, drabbades slogs man av de grymma konsekvenserna som förändringarna medförde. Men detta var kritik som talade inför döva öron.
Men efter den första upprördheten har kritiken alltmer kommit att hamna i skymundan trots att missnöjet finns kvar och växer. Andra frågor har kommit att stå i centrum för mediebevakningen. Det är helt enkelt inte lika inne att bevaka A-kassefrågan längre. Nu är det andra systemfel som kommit att stå i centrum för bevakningen. Frågor som är minst lika viktiga som A-kassan. Det är frågor som socialförsäkringshaveriet och inlåsningen av de arbetslösa i FAS 3. I stället för att släppa den ena frågan för att orka med den andra så måste vi i stället ge järnet i alla lägen när regeringen slår mot arbetstagarna och de utsatta i samhället.
Många går fortfarande i den tror att man går ganska trygg om man har ett jobb. Alltför få vet nog om att de beräkningsgrunder som införts sedan den borgerliga regeringen tillträdde 2006 medför att andelen arbetslösa som är berättigade till en åttioprocentig ersättning inom arbetslöshetsförsäkringen sjunkit drastiskt. Och då är det inte så att det beror enbart på att fler slår i taket för A-kasseersättningen, utan också på att allt fler inte betraktas ha jobbat heltid då de under året varit frånvarande från sitt arbete för sjukdom, vård av barn eller dylikt. När Maria Karlsson från Kommunals A-kassa redogjorde för detta satt många på Sossestugan som fågelholkar. Att en heltidsanställd inte anses ha jobbat heltid för att man varit sjukfrånvarande eller vabbat har uppenbarligen gått de allra flesta förbi. De lättnader i detta som genomfördes den första juli 2009 kan närmast jämföras med ett täckstift som ska täcka de värsta skavankerna.
Den urholkade arbetslöshetsförsäkringen är en skam för en välfärdsnation som Sverige. Kampen för att återupprätta denna försäkring till en försäkring värd namnet måste fortsätta. Trygghet i omställning är en investering i framtiden. Trygga människor vågar nämligen möta framtiden med öppna ögon. En sak vet vi med säkerhet, och det är att vi inget vet om framtiden. Därför måste vi ha verktyg som underlättar mötet med framtiden. En väl fungerande arbetslöshetsförsäkring är ett sådant verktyg.