Långt till rättvis sjukvård
privatiseringsiver. Alliansregeringen och socialminister Göran Hägglund ställer förhoppningen till att en avreglerad sjukvård som med ett trollspö ska avskaffa alla problem inom svensk sjukvård. Självfallet är detta bara ett önsketänkande. Det krävs strukturella förändringar av annan dignitet för att sjukvården ska bli mer jämställd och rättvis, men för den nya regeringen tycks privatiseringar vara lösningen på alla problem.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag vet detta av personlig erfarenhet, där åldermannen i vår familj köat för en viktig operation alltför länge under tiden som hans hälsa kraftigt försämrats. Här hjälper inget privat företag med vintsintresse, utan en sjukvård som fungerar. För vi har bra läkare och bra personal, men en sjukvårdsbyråkrati som bara växer.
Så trots mycket tal, eller rättare sagt drömmar om motsatsen, återstår mycket att göra för att ge alla en rättvis sjukvård. Bristerna gör att människor som köar för specialistvård inom hjärt- eller cancersjukvård i värsta fall dör i väntan på operation. Vi har i media fått läsa flera exempel på detta under senare år. Helt onödiga tragedier.
Problemen i svensk sjukvård tydliggörs fortfarande genom de växande köerna, genom bristen på viktiga personalgrupper och genom att flera landsting har svårt att få ekonomin att gå ihop trots rationaliseringar och besparingar.
När man synar problemen inom sjukvården behöver man inte vara specialist för att snart upptäcka hur olika problem går in i varandra.
Är det någon länk i vårdkedjan som är svag, eller som fattas, ackumuleras problemen genom hela kedjan. Det kan drabba enskilda, men
också sjukvården generellt.
I dag är belastningen tung på sjukhusens akutmottagningar. Frågan är varför människor inte istället tar kontakt med sin husläkare eller med primärvårdens vårdcentraler. Svaret? Situationen är ofta den att när någon söker sin "husläkare" återfinns denne inte annat än i föreställningsvärlden.
På andra håll är omsättningen på läkare stor och köerna långa. Primärvården är minst lika överbelastad som annan vård. Det vet alla som försökt ta sig fram på telefontid. Man kan inte ta emot fler patienter. Väntetiderna är ibland långa. Då finns bara akutavdelningarna på sjukhusen att tillgå.
Så här rullar det på. Ansvariga politiker tittar mer på debet och kredit än på vårdkedjans olika beståndsdelar och vårdens kvalitet. Visst ska varje krona kontrolleras.
Vi måste självfallet ha en så effektiv sjukvård som möjligt, men ambitionen måste därutöver vara att ge alla en rättvis och jämlik sjukvård.
Ett viktigt steg vore därför att se till att hela vårdkedjan fungerar. Att olika delar inte ställs mot varandra. Att den ena handen inte vet vad den andra gör. Att kortsiktighet går före den långsiktiga planeringen. Då kan pengar sparas. Att bara se till debet och kredit under varje enskild rubrik skapar tyvärr ofta nya problem. För de pengar som sparas i en ända slår ut i svårigheter i en annan.
Därför krävs en helt annan helhetssyn och ett helt annat tänkande hos många av de politiker som i dag ansvarar för svensk sjukvård, och då handlar det inte om att bolagisera och sälja ut akutsjukvården, utan istället om att ta hand om alla de som köar för den sjukvård som de har rätt till. I dag behandlas alltför många både orättvist och okänsligt.