Urbaniseringen i Sverige går snabbast inom hela EU. Avfolkningen av landsbygden går i allt snabbare takt. I Piteå kommun bor idag mindre än hälften av befolkningen på landsbygden. De som väljer att bo kvar ser hur deras vardagsliv förändras i allt snabbare takt. På många orter försvinner den basservice man behöver bit för bit. Livsmedelsbutiken hotas, bensinmacken är på väg att lägga ner, biblioteksfilialen har kanske redan försvunnit, skolbarnen blir allt färre i skolan, bankkontoret har försvunnit, distriktssköterskemottagningen är borta och postservicen försämras.
Det är utifrån detta perspektiv Piteå kommuns arbete med att ta fram en ny landsbygdsstrategi är så viktig. Ska människor både vilja och kunna bo kvar på landsbygden så måste man hitta vägar som säkerställer att man har tillgång till grundläggande samhällsservice inom rimliga avstånd eftersom detta är en förutsättning för att de boende på landsbygden ska kunna stanna kvar.
Tanken på serviceorter som ska fungera som noder i de olika kommundelarna är en möjlig väg framåt. Genom att koncentrera service till ett antal orter ökar möjligheterna att behålla servicen på dessa orter. Om butiken får ett större kundunderlag som troget handlar i butiken finns större chans att den ska överleva än om man har flera små butiker vars underlag egentligen är för litet. Om nu det statliga lanthandelslyftet på 700 miljoner kronor också blir verklighet kan detta ytterligare förbättra överlevnadsvillkoren för lanthandlare och bensinmackar.
På de planerade serviceorterna måste man också se till att samverkan mellan olika aktörer fungerar. Kan man samordna verksamheter i samma lokaler och med samma personal förbättras förutsättningarna för en hållbar verksamhet över tid. Kan exempelvis butiken, bensinmacken, postservicen, biblioteket, apoteksservicen etcetera samlokaliseras och samordnas finns stora vinster att göra.
Ska hela Sverige kunna leva måste också förutsättningarna för näringsverksamhet på landsbygd och i glesbygd förbättras. Här handlar det om så vitt skilda saker som finansieringsmöjligheter, infrastruktur i form av bredband, näringsfastigheter, bostäder, fungerande kommunikationer och transporter och fungerande kontanthantering för näringsidkare. Att människor har en inkomst är en av de viktigaste förutsättningarna om människor ska välja att bo och verka på landsbygden.
Det finns också andra värden som man måste satsa på för att förstärka om landsbygden ska kunna utvecklas på ett gynnsamt sätt. Behovet av mötesplatser och aktiviteter som knyter landsbygdens människor samman och som bidrar till en känsla av samhörighet och tillhörighet är centrala. Här spelar det ideella föreningslivet och kulturverksamheten en mycket central roll. En meningsfull fritid ökar viljan av att bo kvar och bidra till ortens utveckling. Om de människor som bär upp föreningslivet ska orka med att fortsätta måste de få känna att det arbete som de lägger ner uppmärksammas och värdesätts även från kommuncentralt håll. Lika viktigt är att de som bor på landsbygden upplever att kommunledningen lyssnar och tar landsbygdens utmaningar på allvar. En levande och förtroendefull dialog mellan kommunledning och landsbygdens folk är A och O. Det om något visar den skoldiskussion som pågår.
Den som har tankar om hur landsbygden ska kunna utvecklas måste göra sin röst hörd. Landsbygdens utveckling är nämligen oerhört beroende av att det finns människor med ett brinnande engagemang. Utan dessa kommer landsbygden att dö sotdöden – om inte förr så senare.