Att sjukvården kommer bli en av de riktigt heta frågorna inför höstens val är det nog inte många som tvivlar på, och nog finns det all anledning att diskutera situationen inom sjukvården. Den verksamhet som bedrivs håller hög kvalitet och personalen sliter som djur för att ge patienterna bästa möjliga vård så snabbt som möjligt. Men ändå så lyckas landstingen inte fullt ut leva upp till de krav som medborgarna ställer på verksamheten. Det visar undersökning efter undersökning.
Orsakerna bakom glappet mellan de krav som ställs och den verksamhet som levereras är många. En av förklaringarna är den utmaning som landstingen står i och med den smått olösliga ekvation man står inför med en åldrande befolkning som när de blir riktigt gamla har ett långt större vårdbehov än tidigare och de alltmer sofistikerade behandlingsmetoder som finns och som gör att alltfler diagnoser är behandlingsbara mycket långt upp i åldrarna. Detta gör att de totala resursbehoven ökar dramatiskt. Men det är bara en del av förklaringen.
En annan utmaning som landstingen står inför är det rekryteringsbehov som finns. Konkurrensen om den vårdpersonal som finns blir bara större i takt med att pensionsavgångarna blir allt större. Detta förstärks dessutom av den personalflykt som finns från vårdyrkena i och med att arbetsbelastningen ökar i takt med att personalbristen växer.
Om man ovanpå detta lägger en allmän resursbrist är det lätt att inse att något drastiskt måste göras. För i dagsläget är det sjuka människor, och den personal som sliter i sitt anletes svett, som får betala priset. Och så kan det inte fortsätta.
Ett exempel är ögonsjukvården i Norrbotten. Om man tittar på väntetiderna som redovisas på sajten Väntetider i vården som SKL driver så kan man se att var fjärde ögonpatient i Norrbotten inte får komma till sitt första remitterade läkarbesök inom specialistvården inom de nittio dagar som vårdgarantin stipulerar. Ytterligare femton procent av patienterna har fått vänta i mer än sextio dagar på det första läkarbesöket inom den specialiserade ögonsjukvården.
När det gäller operation/åtgärd ser det bättre ut. Där är det bara 4,7 procent av patienterna som fått vänta mer än vårdgarantins stipulerade nittio dagar på planerad åtgärd, och drygt arton procent som väntat minst sextio dagar. Dessa mer positiva siffror kan förvisso till viss del höra samman med att patienterna i stället får vänta på det första läkarbesöket.
De långa väntetiderna inom ögonsjukvården är en ögonblicksbild av situationen. Inom vissa områden ser det avsevärt mycket bättre ut, och inom andra sämre. Norrbotten sticker inte ut sett till alla diagnoser som vårdgarantin omfattar, men vid en första anblick verkar man göra det när det gäller ögonsjukvården.
När man ska komma fram till lösningar på landstingens problem kan man inte titta på enskilda diagnoser. Man måste i stället ta ett samlat grepp om problemen. Frågan är bara vad som är grundproblemet. Borgerligheten kommer säkerligen upprepa sitt mantra om att tillåta privata alternativ är lösningen på problemen och att allt är Socialdemokraternas fel. Men så enkelt är det inte alls. Långt ifrån. Hursomhelst är det bra att sjukvårdsfrågorna uppmärksammas så att något händer.