Att många lulebor sätter likhetstecken mellan länet och Luleå är tyvärr ingen nyhet. Det är uppenbarligen en del av den självbild man bär. Nuvarande landstingsrådet, och tillika ordföranden i Luleå arbetarekommun, Britt Westerlund utgör tyvärr inget undantag i denna fråga. När hon aviserade att hon skulle lämna sin post som vice ordförande i landstingsstyrelsen efter valet 2014 så slog hon klart och tydligt fast att hennes efterträdare på posten borde komma från Luleå eftersom Kent Ögren skulle sitta kvar som ordförande i landstingsstyrelsen. Vid en intervju gjord av Piteå-Tidningens Sofia Högberg säger Westerlund följande: ”För mig är det naturligt att ett av landstingsråden ska komma från residensstaden. Kent kommer ju från Jokkmokk och representerar en liten kommun, då behöver andra namnet vara från Luleå.”
För Britt Westerlund, och därmed också Luleå arbetarekommun kan man tro, är det alltså en självklarhet att en av två socialdemokratiska rådsposterna ska vara vikt för stad som har en befolkning som svarar för trettio procent av den norrbottniska befolkningen. Övriga sjuttio procent av den norrbottniska befolkning får då slåss om den andra rådsposten. Detta om något påminner om de synsätt som olika kolonialmakter uppvisat i relationerna till sina kolonier. Man bevakar de maktpositioner man har och är inte beredd att dela med sig av makten.
Än mer intressant blir det när Westerlund talar om sin rådskollega Kent Ögren, och nämner att han representerar en liten kommun i och med att han kommer från Jokkmokk. Förvisso har Westerlund rätt i att Kent Ögren i grunden kommer från Jokkmokk, och att han faktiskt sitter invald i fullmäktige från den valkrets som Jokkmokks kommun tillhör. Men gör man en sökning på Ratsit så kan man konstatera att det inte finns någon Kent Ögren folkbokförd i Jokkmokks kommun, medan det i Luleå finns en Kent Ögren folkbokförd. Så för säkerhets skull ska man då också besätta ”länsplatsen” i landstingsledningen med en person som bor och skattar i Luleå kommun.
Går man bakåt i rullorna så ser man att Luleådominansen bland landstingsråden varit stor. Många gånger har båda de socialdemokratiska rådsplatserna besatts av lulebor. Så Luleås representation har på intet sätt varit dålig. Så av den anledningen har Luleå arbetarekommun ingen som helst anledning att klinch med resten av länet.
Nu är det ju faktiskt så att landstingsuppdrag, liksom riksdagsuppdrag, är länsuppdrag där man ska företräda hela länet och dess samlade befolkning. Det ska således inte spela någon som helst roll från vilken av länets fjorton kommuner som länets ledande politiker kommer. I stället ska det vara kompetens och personlig lämplighet som ska vara avgörande när man utser landstingsråd och riksdagsledamöter. Det är dags att gå från tomma ord till handling när det gäller detta. Vi är alla norrbottningar och kan alla se till länets bästa. Det är faktiskt så att det inte finns något likhetstecken mellan länet och Luleå. Det är kanske till och med så att landstinget skulle kunna må bra av att den socialdemokratiska landstingsledningen för en gångs skulle bestå av personer vars omvärldsbild inte tar sin utgångspunkt i Luleås horisont. Men jag förstår att den tanken kan vara riktigt skrämmande för Britt Westerlund och Luleå arbetarekommun.