Låglönesatsning enar LO

Avtalsrörelse Svensk arbetsmarknad står inför en stor och omfattande avtalsrörelse år 2010. Huvuddelen av löneavtalen och kollektivavtalen på den svenska arbetsmarknaden är föremål för omförhandling. Detta i en tid med fortsatt svag konjunktur. Detta bäddar för en hård och svår avtalsrörelse.

I den kommande avtalsrörelsen har Wanja Lundby Wedin förmått samla LO-facken bakom ett antal gemensamma krav. Samordningen är därmed i hamn och en stark fackföreningsrörelse kan möta arbetsgivarorganisationernas krav på nollavtal och decentralisering.

I den kommande avtalsrörelsen har Wanja Lundby Wedin förmått samla LO-facken bakom ett antal gemensamma krav. Samordningen är därmed i hamn och en stark fackföreningsrörelse kan möta arbetsgivarorganisationernas krav på nollavtal och decentralisering.

Foto: Yvonne Åsell / SvD / SCANPIX

Piteå2009-10-19 06:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Detta ställer stora krav på de fackliga organisationerna. Ska facken kunna möta kraven på ytterligare decentralisering av lönesättning, ökat tryck mot kollektivavtalen, och krav på extremt låga löneökningar så måste facken stå starka och enade. En samordning mellan LO-förbunden är därför avgörande. Därför är det så befriande att höra att gnisslet från förra avtalsrörelsen där framförallt IF Metall och Kommunal hamnade på kollisionskurs är borta. En bidragande orsak till detta är nog de utspel som arbetsgivarorganisationerna gjort och som gjort behovet av en enad front uppenbar.

Den 22 oktober kommer LO:s representantskap att slå fast huvudkraven inför kommande avtalsrörelse, med undantag av själva lönekraven. Det förslag som LO: s styrelse lagt fram ryms inom fyra huvudområden; jämställda löner med låglönepotter, rätten till heltid, en satsning på de ungas villkor på arbetsmarknaden (och då framförallt unga kvinnor) i form av golv och tak för visstidsanställningar och behovsanställningar, samt begränsningar gällande möjligheterna att ta in bemanningsföretag efter uppsägningar.
Satsningen på en låglönepott som omfattar såväl män och kvinnor inom dessa områden är centralt. På detta sätt kan man förena jämställdhetsambitionerna med kraven på att män och kvinnor inom låglöneområdena ska behandlas lika. Kritiken mot kvinnopotterna vid förra avtalet var kraftiga, och med denna lösning kommer man bort från denna diskussion utan att behöva ge upp ambitionen om en strukturell utjämning mellan mäns och kvinnors löner.

Kravet på heltid som rättighet och deltid som möjlighet är också i grunden en del i LO-fackens jämställdhetspolitik. Det är fortfarande så att deltidsanställningar är långt vanligare inom kvinnodominerade yrken. Detta sammantaget med de försämringar som den moderatledda alliansen genomfört när det gäller möjligheterna till deltidsstämpling gör detta till ett område som måste prioriteras mycket högt. Det är inte bara en fråga om hur dessa deltidsanställda, till största antalet kvinnor, ska kunna klara sin försörjning i dag utan det handlar också om den framtida försörjningen i form av pensioner.
Avtalsrörelsen blir hård. Därför är det skönt att LO-facken står enade bakom dessa krav. Det är länge sedan hela LO-familjen samlats på detta sätt och går i takt med varandra med Wanja vid taktpinnen.
Läs mer om