Efter snart åtta år med Moderaterna vid rodret i vårt land blir det allt tydligare att bristerna i välfärden blir allt större. Det är på intet sätt konstigt. Med ett hål i plånboken på 130 miljarder kronor efter fem jobbskatteavdrag och andra skattesänkningar måste det bli effekter. Det är därför inte alls underligt att välfärden krackelerar runtomkring oss.
Välfärden är avgörande för tryggheten i vårt samhälle, men också för kvinnors livsvillkor och därmed också en grundförutsättning för jämställdheten i vårt land. Utbyggnaden av barnomsorgen i vårt land var avgörande för kvinnors möjligheter till inträde på arbetsmarknaden. Även utbyggnaden av äldreomsorgen var avgörande för kvinnornas möjligheter att förvärvsarbeta. När omsorgen om barnen och de äldre var löst kunde kvinnorna i stället gå ut i förvärvsarbete.
Men vad händer nu när utvecklingen på välfärdsområdet går åt fel håll, när barnomsorgen inte håller den kvalitet som familjerna kräver eller erbjuds på tider när omsorgen behövs, när de äldre inte får den hjälp i hemmet som de behöver då de inte får plats på särskilda boenden eller serviceboenden?
Svaret är tyvärr att det allt som oftast är kvinnorna som blir den som får rycka in och täcka upp när samhället backar undan. Vi har här på ledarsidan tidigare rapporterat om undersökningar, bland annat från fackförbundet Kommunal, som visar hur vanligt det är att kvinnor tvingas gå ner i arbetstid eller som helt slutar förvärvsarbeta för att de måste ta hand om äldre släktingar och närstående. Det är tyvärr också kvinnorna arbetsutbud som begränsas när familjerna, oavsett om föräldrarna är sammanboende eller ensamstående, inte kan lösa barnomsorgen på det sätt som behövs. Siffrorna förskräcker.
Det är inte bara på det privata planet som kvinnorna får betala priset när vår gemensamma välfärd krackelerar. En mycket stor andel av de som arbetar inom välfärdssektorn är kvinnor. Det är de som får stå i frontlinjen när resurserna minskar samtidigt som behoven ökar. Det är kvinnorna inom vården och omsorgen som får springa fortare och arbeta hårdare. Färre händer ska klara av att hinna göra mer när skattesänkningar får gå före resurser till välfärden.
Nästan varje dag nås vi av rapporter om alltför stora barngrupper i förskolan och på fritids och om att platserna inom äldreomsorgen inte räcker till eftersom äldreomsorgen inte byggs ut i takt med att antalet äldre ökar. Andra skräckexempel som vi nåtts av på senare tid är larmrapporterna från personal inom förlossningsvården om att de inte känner att de kan garantera säkerheten vid förlossningarna på grund av den bristande bemanningen.
Samtidigt går våra skattemedel till orimligt stora vinster i privata välfärdsbolag. Enligt siffror för år 2011 motsvarade vinsterna inom den privata välfärdssektorn lönerna för 24 000 undersköterskor. Det är inte rimligt.
Nedrustningen av den svenska välfärden får inte fortsätta. Ska Sverige ha en hållbar tillväxt över tid får inte den ekonomiska politiken bygga på att Sveriges kvinnor ska fortsätta att lindra effekterna av minskande resurser till välfärden. Sveriges kvinnor förtjänar en ny färdriktning i den ekonomiska politiken – som stärker jämställdheten i stället för att slå undan fötterna för den.