Kvinnokampen och skulden
FÖRFATTARE. Elsie Johansson roman "Sin ensamma kropp" har med rätta blivit mycket uppmärksammad. Märkligt på något sätt, säger Elsie, med den stora uppmärksamheten. Något som hon inte riktigt var beredd på, men är glad för.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Huvudpersonen Maliss är 73 år gammal och änka. En något yngre hantverkare kommer och renoverar badrummet. När jobbet är klart kommer han med en blomsterbukett. Han blir körd på porten,men Maliss tänker om. Vi kan väl ringas någon gång. Det handlar om en kvinna som vill börja om, som vill känna värme, men samtidigt stå på egna ben och inte fastna i omgivningens förväntningar att hon ska slå sig till ro.
- Det har varit roligt att skriva. Jag har varken tänkt tematisk eller politiskt utan skrivit mycket utifrån mina egna erfarenheter.
- Sedan kan det vara rätt att det jag beskriver i romanen delvis kan vara ett tabubelagt ämne. Att tala om sexualitet upp i åren kan verka märkvärdigt. De flesta av oss ser sex som något för de unga, men sexualiteten följer oss genom hela livet. Något som vi ska bejaka. Det är en del av livet och vår sinnlighet, men på ett djupare plan.
Elsie Johansson är tydlig med att det är kvinnors erfarenhet hon vill berätta om i "Sin ensamma kropp". De starka kvinnorna. De som vill och kan, men ofta förbises.
Själv lämnade du ett långt äktenskap när du var 73 år. Vad har det betytt för ditt "nya" liv?
- Jag ser mycket positivt på tiden efter skilsmässan. Jag känner mig fri och ser positivt på tillvaron. Nu behöver jag inte längre ta hänsyn till en partner. På det hela taget lever jag av ett rikare och intensivare liv än tidigare.
-Jag har förmånen att träffa mycket människor i samband med mina uppläsningar. Till detta kommer en rik krets av vänner. Både kvinnor och män. Tidigare träffade man ständigt sina gamla vänner och det var alltid i partnerskap. Något sådant behöver jag inte tänka på i dag. Det är befriande.
Som alltid hos Elsie Johansson är hennes egen bakgrund och ursprung centrala. Hur präglad är du av din bakgrund?
- Den finns med mig hela tiden. Den är en fond utifrån allt i mitt liv speglar sig. Även i nuet. Ibland har jag känt mycket skuld. I relation till många i min bakgrundsvärld, som levt ett mer begränsat liv. Jag har fått framgång och ett gott ekonomiskt liv. Något som betyder mycket för mig som kommer från arbetarbakgrund.
Och visst finns det en stark social komponent i "Sin ensamma kropp".
Eller som Elsie säger "Pappan i boken är min pappa". Samtidigt som hon menar att skuldfrågan är större än romanens erotiska inslag, som fått så stor plats i media.
Hur kändes det att få Jan Fridegårdsstipendiet?
- Jag blev mycket glad. Jan Fridegård har alltid varit en viktig författare för mig. Liksom jag kommer han från Uppland och berättar om den uppländska landsbygden. Han skriver om människor som jag känner mig besläktad med och hans språk är så vackert. Stilrent och rakt.
- Då jag gick i realskolan i slutet på 1940-talet läste jag Fridegård. Hans berättelser om det uppländska småfolket, hagar och stugor. En läsupplevelse.
Vad ska du göra i höst?
- Till att börja med ska jag följa upp boken. Ställa upp på olika arrangemang. Bland annat Bokmässan i Göteborg, men jag tänker inte ta på mig för mycket. Samtidigt tycker jag det är trevlig att träffa läsare och har inget emot att resa och bo på hotell.
Elsie Johansson har redan tankar på en ny bok, men det får gnaga färdigt som hon säger innan hon börjar skriva. Liksom Jan Fridegård är språkbehandlingen en grundsten i Elsie Johanssons författarskap. Hon skriver poetiskt, med ett rikt och vackert språk.
- Det är ständigt samma process. En ny bok måste växa fram inom mig, som tidigare kommer det sannolikt att handla om kärleken, livet och döden. Inget är nytt under solen.
Innan dess borde många läsa "Sin ensamma kropp". Gärna ungdomar och varför inte män. Det är inte bara medelålders kvinnor som ska bära upp det svenska kulturlivet.
Bild på Elsie Johansson:
Bildtext:
Elsie Johanssons nya roman "Sin ensamma kropp" behandlar ett näs tabubelagt ämne; erotik och kärlek på äldre dar, men också om en klassresa och skuldkänslor.