Det kom ett brev. Handskrivet med fyra målade akvareller. Som jag själv gjort, för länge länge sedan. Brevet väcker minnen till liv, från en skoltid som inte alltid var så lätt. Jag hade svårt att lära mig läsa, på min bänk satt en lapp fastklistrad som påminde om att jag inte kunde skilja på B och D. När böcker skulle läsas och recenseras var det med ångest. "Det här kommer aldrig att gå" tänkte jag och valde en bok som farmor läst högt för mig.
Jag brukar säga att om det inte vore för Modesty Blaise, hade jag aldrig lärt mig läsa. Korta texter, kopplade till bilder gjorde det lätt, och jag var så nyfiken på vad som skulle hända att jag "glömde bort" att jag inte kunde läsa.
Men det har också funnits annat som gjort att jag faktiskt inte bara lärt mig läsa, utan också funnit stor glädje i att läsa. Goda lärare. Min första fröken i skolan, Kicki, som pratade med mamma och pappa när jag fuskat med boken. Som inte gav upp, fast det satt så hårt inne.
Skolan var aldrig lätt, men kombinationen av engagerade lärare som lockade fram min egen nyfikenhet och lust har fått mig igenom hela utbildningssystemet.
Jag klarade gymnasiet, och ja, jag har till och med läst på högskola.
Om inte gymnasiet varit treårigt och studieförberedande hade jag nog aldrig gjort det. Det har inte funnits någon tradition i min familj att studera, och länge trodde jag att jag var lite dum. I dag vet jag att det inte är där skon klämmer. Det är inte mitt intellekt det är fel på. Jag läser handlingar långt mer komplicerade än jag någonsin trott mig om, konverserar allt mellan ambassadörer till taxichaufförer, diskuterar skattepolitik i Australien och lär mig om valsystemet i England och USA.
Därför skrämmer det mig att vi har en regering som för en politik som hellre väger, mäter och sorterar barn än ser till att det finns utrymme att se varje barns behov. Än mer skrämmer det mig att regeringens lösning för "skoltrötta" ungdomar är att göra gymnasieutbildningar ettåriga.
Detta samtidigt som vi konstaterar att de som i dag inte klarar en fullvärdig, treårig gymnasieexamen är de som står längst från arbete. Regeringen talar gärna om ansvar och valfrihet. Men ansvaret är hela tiden någon annans, inte regeringens. Samtidigt står allt fler allt längre från arbete och resultaten i skolan sjunker.
I valfrihetshettsen glömmer regeringen bort att grunden för att kunna göra goda aktiva val krävs kunskap. Därför är skolan en av våra viktigaste arbetsplatser.
När jag gick i fjärde klass, kom poesin in i mitt liv. Den väckte lusten att läsa, glädjen och kärleken till ordet. Jag fick en bok av en av min lärare, "Kärlek och Uppror". Som tack fick hon fyra målade akvareller.
Brevet avslutas "Kram från en gammal fröken som du kanske glömt, men som inte glömt dig!"
Märta, jag inte bara minns dig. Jag kommer aldrig att glömma dig. Du gav mig lusten till ordet och den tidiga insikten om att ord berör de allra innersta i människan. Och det är med orden jag försöker beröra och beskriva det samhälle som jag vill att mina barn ska få växa upp i. Ett hållbart samhälle, där vi tillsammans tar ansvar för att varje människa rustas med den kunskap som krävs för att kunna göra kloka livsval. För mig är det frihet.