En dag för någon vecka sedan så ringde telefonen på mitt kontor här på tidningen. I andra änden hörde jag en välbekant röst. Det var en av de verkliga eldsjälarna i Arjeplogs kulturliv, fotografen Maria Söderberg. Fast att bara kalla Maria fotograf är nästintill att förminska henne. Hon är den där fantastiska typen av människa som förmår ha tusen järn i elden och som ser till att det alltid händer något. Hon arrangerar fotoutställningar, blomstervandringar, kulturvandringar på kyrkogården, konserter, föreläsningar. Kort sagt så gör hon allt. Och hon hinner vara överallt. Ena veckan är det Laisvall och nästa är det kanske Vitryssland som gäller.
När Maria ringer så vet man att något är på gång. Och genast hann tusen tankar kring vad hon hade på gång den här gången flyga genom huvudet. Den här gången skulle hon arrangera en musik- och poesikväll uppe i Sandviken och ville att jag skulle komma upp och hålla några inledningsord kring kultrens, musikens och poesins betydelse för fjällvärlden och gärna läsa en dikt med Arjeplogsanknytning. Och nu är det så att förutom att jag överhuvudtaget har alldeles för svårt att säga nej så har jag särskilt svårt att säga nej till en eldsjäl som Maria. Så javisst, jag kommer, blev svaret hon fick.
Nu gällde det ju bara att hitta en dikt med Arjeplogsanknytning. Inget stort problem, tänkte jag. Det finns ju många poeter att välja på. Men jag vill ju inte gå minsta motstånds väg utan ville hitta något mer okänt och överraskande. Självklart kom jag då att tänka på biblioteket i Arjeplog. De kan guida mig rätt, tänkte jag. Men det var minst sagt lättare sagt än gjort. De hade visst semesterstängt i ett par veckor. Tur att nätet finns. Efter lite detektivarbete hittade jag en dikt av Stefan hjorthall som jag var nöjd med.
Men beskedet om att biblioteket var semesterstängt var det som dröjde sig kvar i mitt sinne. Självklart måste personalen få sin sommarsemester. Jag har ju predikat om vikten och värdet av återhämtning under semestern, så på det sättet var det ju bra att man prioriterat ledigheten framför öppettider. Men något måste ligga bakom att man inte kan hålla öppet hela sommaren. Arjeplogs ekonomi är ju som välkänt inte den bästa.
Bibliotekets semesterstängda dörr låg och gnagde i mitt medvetande under flera dagar och satte fler tankekedjor i rörelse. Började fundera på varför kulturen nästan undantagsvis får ta första smällen när det offentliga måste dra ner på resurserna. Förvisso vet jag att det är en frivillig verksamhet som det är lätt att skära och att effekten på kort sikt är mindre dramatisk där än på många andra håll. Men på lång sikt är effekterna desto större, och avsevärt djupare.
Kulturen är en samhällsbärare av rang och bidrar i ytterst högg grad till ett samhälles välmående. Den ger näring till människorna så att de orkar bära vardagens små bekymmer och vedermödor på bästa sätt, skapar kreativitet och föder handlingskraft, gynnar kritiskt tänkande och föder ett ifrågasättande av vår tid och låter människor växa.
Därför är det en pyrrhusseger när man sparar på kulturen. De negativa effekterna blir mångfalt större än de vinster man gör på besparingarna. Risken är nämligen stor att man skapar ett andefattigt samhälle där människor mer existerar än lever och växer i anden. Det är inte ett samhälle som jag vill se. Så nu är det dags att dra igång försvaret av kulturen och kulturpolitiken!