Kultur är välfärd

BILDNING Landstingens kultursatsningar sticker borgerligheten i ögonen. Det beskrivs som en veritabel miljardrullning som saknar värde. Resurserna borde gå till landstingets kärnverksamhet, sjukvården. För socialdemokratin har tillgången till kultur varit en fråga om rätten till bildning.

En stor del av landstingets kulturpengar går till barn- och ungdomskultur.

En stor del av landstingets kulturpengar går till barn- och ungdomskultur.

Foto: Foto:Jurek Holzer/SCANPIX

Piteå2010-08-25 06:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
På DN Debatt gick Thomas Idergard från högerns egen tankesmedja Timbro och den högerinriktade statsvetaren Svend Dahl till hårt angrepp mot landstingens kulturverksamheter och manade riksdagen att göra om statsbidragen så att landstingen måste förändra sina resursprioriteringar. Idergard och Dahl skriver bland annat: "Hur många vet att samtliga landsting subventionerar vuxnas fritidsintressen? Eller att landstingsskatten regelbundet används som riskkapital i lokala näringspolitiska experiment? I det fördolda pågår i landstingen en veritabel miljardrullning till kultur och regional utveckling. Under 2008 handlade det om 3,8 miljarder kronor - pengar som i stället hade kunnat användas till hälso- och sjukvård."
Idergard och Dahl fortsätter senare i artikeln: "De rödgröna säger uttryckligen att det behövs fler anställda just inom sjukvården. En berättigad fråga är då varför de rödgröna, som i dag styr i en majoritet av landstingen, inte först vill effektivisera användningen av de resurser som finns så att det årliga utrymmet för de 1 800 nya sjuksköterskorna kan frigöras, innan de ropar på mer. Vi har faktiskt svårt att se något annat sammanhang i fråga om offentliga utgifter, där samlade årliga kostnader på fyra miljarder kronor av skattebetalarnas pengar anses vara för lite för att bry sig om."
Svaret är lika enkelt som givet. För de rödgröna partierna har kulturen en stor betydelse i samhällsbygget. För Moderaterna är kulturen något som inte ryms i begreppet välfärdens kärna. För S, V och MP handlar satsningar på kulturen om att skapa en livsmiljö som får människor att växa. För oss handlar det inte om att som Reinfeldt bara bygga ett samhälle som ser till att folket inte svälter. Det handlar om ett samhällsbygge där kultur också tillhör välfärden.

Thomas Idergard och Svend
Dahl väljer att bortse från att landstingen tilldelats ett kulturuppdrag. Det handlar inte om att ta resurser från sjukvården och i stället ge dem till sjukvården. Hade det inte varit landstingen som fyllt denna funktion hade den legat på staten eller kommunerna. Det hade inte frigjort några resurser.
Till skillnad från Idergard och Dahl så tror de rödgröna oppositionspartierna att kulturen är en av våra framtidsnäringar. Till skillnad från bidraget till den hushållsnära sektorn är det uppenbarligen inte okej att stödja den kulturella sektorn så att jobb kan tillskapas där. Uppenbarligen är kultur något som ska motverkas, eller åtminstone helt finansieras ur den egna plånboken trots att effekten av en sådan politik skulle vara att kulturen vore något förbehållet samhällets välbeställda.

Är det inte snarare så att motviljan mot att stödja kulturen och dess utövare är den historiska erfarenheten av kulturen som motor i samhällsomdaning. Genom ökad bildning har de stora massorna i samhället gjorts medvetna om sina möjligheter att påverka och förändra samhällsutvecklingen. Detta har historiskt sett varit ett hot mot överheten och dess maktmonopol.

Kultur är näring till själen och får människor att växa. Ska vi kunna skapa ett varmare och mer mänskligt samhälle har kulturen en viktig roll att spela. Det är därför de rödgröna föreslår en satsning på en miljard under mandatperioden i ett kulturlyft för Sverige.
Läs mer om