Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den snart 80-årige Fidel Castro på Kuba har tagits in på sjukhus och tillfälligt överlämnat styret till sin bror Raúl. Exilkubanerna i Florida jublar över nyheten, men det är osäkert hur många som verkligen vill återvända till Kuba. De flesta har hunnit rota sig i USA.<br /><br />USA har gjort många försök att ta livet av Castro, från regelrätta invasioner till gift i maten.<br /><br /><br /><br />På senare år tycks CIA ha gett upp och mest ägnat sig åt att prognosmakeri. Ingen vet hur länge Castro kommer att leva, men någon gång tar det ju slut och frågan är vad som då ska hända på Kuba.<br /><br />Kuba var när Fidel Castro och hans politiskt brokiga 26-julirörelse tog makten 1959 ett av världens mest förtryckta och utsugna länder. Diktatorerna - Machado, Batista - avlöste varandra, folket levde i armod. Huvudstaden Havanna beskrevs som en amerikansk bordell. Castro nationaliserade företagen och gjorde slut på denna misär. Förhållandena för lantarbetarna - till stor del före detta slavar - förbättrades. Skolor och kliniker öppnades för fattiga och Kuba blev på många sätt en social förebild. Kubas kamp för självständighet gentemot USA imponerade på inte bara Latinamerika utan hela tredje världen.<br /><br /><br /><br />Det är ödets ironi att utrikesminister Condoleezza Rice - själv färgad - nu viftar med en plan för att "demokratisera" Kuba efter Castros död. Planen innebär att Kuba genom en stor propagandasatsning ska öppnas upp för de gamla utsugarna och för amerikanskt kapital. Politiska dissidenter som avlönas av CIA ska installeras på Kuba. Samma metod har praktiserats i Afghanistan och Irak och inte slagit väl ut där.<br /><br /><br /><br />Det betyder naturligtvis inte att ingenting behöver förändras på Kuba. Den kubanska revolutionen var från början varken odemokratisk eller kommunistisk. Men omständigheterna tvingade fram nationaliseringar, och den amerikanska blockaden kastade Fidel i armarna på Sovjetunionen. Invasionsförsök och USA-stödda kuppförsök ökade efter hand repressionen i landet. I dag är det mer som brister än som är bra på Kuba. Ekonomin är fallfärdig, yttrandefriheten starkt inskränkt och korruptionen breder ut. Klyftan växer mellan folket och den styrande politiska och administrativa eliten, även om Castro själv fortfarande är populär.<br /><br /><br /><br />Man kan bara hoppas att kubanerna själva får ordna upp sin framtid, utan USA:s inblandning. Kuba behöver politiska och ekonomiska reformer, inte en amerikansk kontrarevolution.
