Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jörg Huffschmid, pensionerad professor i politisk ekonomi och ekonomisk politik vid universitetet i Bremen, gör i tankesmedjan Agoras årsbok 2005 om "den tredje arbetslinjen" en rejäl analys där han lyfter fram en stor svaghet. Detta att EU:s ekonomiska politik i praktiken bidragit till den försvagade tillväxten och att arbetslösheten nästan oupphörligen har ökat sedan mitten av 1970-talet. Trots all högtidsretorik om motsatsen.<br /><br />Det EU hittills åstadkommit för tillväxten är i själva verket kontraproduktivt, skriver den tyska professorn. EU har med sin politik motverkat sina egna förhoppningar i exempelvis Lissabonstrategin; att unionen ska bli "världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska, kunskapsbaserade ekonomi." Därför kan den i högtidsretoriken så ofta apostroferade Lissabonstrategin mest liknas vid ett luftslott än en trovärdig vision. Utom just då i de nordiska EU-länderna, där man faktiskt lyckats tämligen bra (relativt sett) med jobb- och tillväxtpolitiken.<br /><br /><br /><br />Bremen-professorn Jörg Huffschmid gör också en annan observation. "Så länge som de sysselsatta personernas enskilda arbetstid inte reduceras, kan antalet anställda bara växa om den ekonomiska tillväxttakten är högre än produktivitetsökningen, plus det ökade nettoutbudet på arbetsmarknaden." <br /><br />Med detta självklara samband borde trenden vara arbetstidsförkortning, men i stället resoneras det både i Sverige och i andra länder om att utöka arbetstiden - för dem som redan är i arbete. IG Metall i Tyskland har tvingats till reträtt i arbetstidsfrågan. EU-kommissionen har dessutom försökt driva igenom ett direktiv om längre veckoarbetstid (stoppades av EU-parlamentet i maj 2005).<br /><br /><br /><br />EU-kommissionen förnekar därmed det logiska sambandet mellan antalet sysselsatta och antalet arbetade timmar. Om redan anställda ska pressas att jobba ännu snabbare och effektivare (högre produktivitet) och därtill under fler timmar kan det rimligen bara leda till en sak: Ännu högre arbetslöshet. Såvida inte tillväxten blir ännu högre och efterfrågan på arbetskraft ökar mer än utbudet.<br /><br />Risken med den här utvecklingen är att vi i de olika EU-länderna fortsätter att producera utslitna människor, samtidigt som gruppen arbetslösa inte tillåts minska med tanke på EU:s mål om låg, alltför låg, inflation.<br /><br /><br /><br />För övrigt framgår det också av en svensk arbetsmarknadsstudie - enkäten i ISSP-studien - att de allra flesta svenskar inte vill jobba mer utan helst lite mindre. Dessutom känner sig många stressade och pressade, samtidigt som ungefär lika många är nöjda med sitt jobb och arbetsliv. Också den här målkonflikten borde vi ta på större allvar än vad vi för närvarande gör i en, jämfört med EU i stort, bättre fungerande arbetsmarknads- och ekonomisk modell. <br /><br />Slutsatsen är dock tämligen entydig: vi ska snarare göra lite mer som vi brukat göra i Skandinavien än mindre. Och att övriga EU har mer att lära av oss i Norden än vi av övriga kontinental-Europa.
