Rysk nationalism visar sig för världen på ett avskyvärt sätt. Ryssland har inte rätt att sätta sig över den grundläggande principen i staters samlevnad enligt folkrätten. Inget land har rätt att gå in i ett annat land militärt. Rysslands militära aktioner på Krim fördöms därför runt om i världen.
Det är uppenbart att president Putin ser Ryssland som en stormakt som har rätt att dominera sina grannar. Det politiska kaoset i Ukraina resulterade i en regering som kan beskrivas som antirysk. Med sin gemensamma historia med Ukraina, landets stora ryska minoritet och den ryska flottbasen på Krim var det förväntat att Ryssland skulle reagera. Men inte militärt.
Att ta till vapen är egentligen ett svaghetstecken. Putin tycks inte lita på sina egna argument i umgänget med ett grannland utan väljer våldets grova agerande. Rysk militär har tagit över Krim och Ukraina hotas med än mer vittgående aktioner.
Att möta detta med militära motaktioner är något västvärlden vare sig vill eller kan. I stället måste nu man förmå ryssarna att besinna sig så att det inte blir ytterligare upptrappning. Då gäller det nog mer att väga orden väl än att skälla och tävla om de starkaste uttrycken.
I denna allvarliga situation är det viktigaste att genom påtryckningar och samtal förmå den ryska statsledningen att besinna sig. Det är bara genom dialog och förhandling mellan Ryssland och Ukraina som konflikterna kan lösas eller i varje fall hanteras på ett fredligt sätt. Kanske med hjälp av medling utifrån.
Både rysk och ukrainsk nationalism måste taggas ner. Ukraina kan bidra genom att visa att regeringen skyddar och respekterar landets ryska minoritet. Förutom att detta är en normal skyldighet för en regering skulle sådana förtroendeskapande åtgärder vrida ett propagandavapen ur händerna på Putin. Rysktalande ukrainska medborgare är inte Putins ansvar utan Ukrainas. Och den ukrainska regeringen måste visa att man tar denna fråga på allvar.
Den upptrappade situationen har redan påverkat ekonomin negativt i Ryssland. Även om Putin i nuläget tycks ha stora delar av den ryska befolkningen bakom sig i nuläget så kan det ändra sig när det visar sig bli kostsamt. Ukraina är redan ett konkursbo och liksom Ryssland ihåligt av all korruption. Nog borde handlingskraftigas politiker ha tillräcklig med problem att ta itu med på hemmaplan.
Förhoppningsvis ska nu de militära maktdemonstrationerna vara över. Då måste ett omfattande arbete ta vid att återskapa normala grannrelationer mellan Ryssland och Ukraina. Det kommer att vara komplicerat och kräva stora insatser från omvärlden. För Ryssland kommer det att ta mycket lång tid att återfå sitt internationella anseende.