Att det svenska samhället är ett av de mest jämlika i världen brukar vi svenskar med emfas framhålla. Men detta säger i grunden väldigt lite om hur långt vi kommit, eller rättare sagt hur lite långt vi har kommit i denna fråga. Det säger enbart att den stora majoriteten av världens länder inte har kommit lika långt som Sverige har gjort.
Att maktordningen mellan kvinnor och män i grunden består finns det otaliga bevis för. Svenska kvinnor tjänar avsevärt mindre än vad de svenska männen gör. Varje månad skiljer det flera tusenlappar i lönekuvertet mellan genomsnittsmannen och genomsnittskvinnan. Detta har bland annat uppmärksammats i den så kallade 15:51-kampanjen där man lyfter fram denna genomsnittliga löneskillnad innebär att svenska kvinnor i praktiken jobbar gratis efter detta klockslag. De ekonomiska klyftorna mellan kvinnor och män har dessutom ökat som en följd av de jobbskatteavdrag som regeringen infört.
Även på andra områden på arbetsmarknaden blir könsskillnaderna tydliga. Kvinnor tvingas oftare till ofrivilligt deltidsarbete. Inom många kvinnodominerade yrken är deltidsarbetet norm medan normen på mansdominerade områden helt klart är heltidsarbete.
Kvinnorna står fortfarande för en klart större andel av det oavlönade hemarbetet. Enligt SCB:s tidsanvändningsstudie från 2010 lägger kvinnor ner sex timmar mer än männen på oavlönat hemarbete. Kvinnor tar också ut den klart dominerande andelen av föräldraledigheten, sjuttioåtta procent, även om männens andel så sakteliga ökar.
Men det stannar inte härvid. Nästan varannan svensk kvinna har någon gång utsatts för fysiskt eller sexuellt våld eller hot om våld från en man och många kvinnor är rädda för att bli överfallna eller våldtagna när de vistas utomhus på kvällar och nätter.
Även när man granskar såväl formell som informell maktfördelning i vårt samhälle blir maktordningen mellan män och kvinnor tydlig. Ett exempel är styrelserna i börsbolagen. I dessa är kvinnor närmast ett pikant inslag. Så få är tyvärr de kvinnor som återfinns i dessa församlingar. Inom de parlamentariska församlingarna ser det tack och lov bättre ut tack vare det fokus som funnits på varannan damernas.
Trots att kunskaperna om de effekter som könsmaktsordningen i vårt samhälle för med sig finns blir det alldeles för lite gjort. Detta beror tyvärr på att alltför många ännu inte ser, alternativt erkänner, att problemen ännu finns. Steg ett för att kunna åtgärda ett problem är nämligen att se problemet, och erkänna att det finns.
De svenska jämställdhetssträvandena måste intensifieras och den rådande könsmaktsordningen måste brytas. Men då måste vi våga prata maktfrågor, och analysera var makten ligger och vilka effekter den maktfördelningen får. Svaren vi kommer att få kommer säkerligen att svida och göra ordentligt ont, i alla fall för vissa av oss. Men det får vi ta.