Kompisarna körde över Hägglund
VIGSELRÄTT. Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund har med intensitet och iver försökt hitta en kompromiss för att undvika en könsneutral äktenskapslagstiftning. Den senaste i raden av försöksballonger var att enbart staten skulle ha juridisk vigselrätt. Sedan skulle kyrkor och samfund själva få bestämma om olika ceremonier.
Foto: Fotograf saknas!
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
För att i någon mån rädda kristdemokraternas ansikte blir det ingen regeringsproposition med förslag om en ny äktenskapslag med i så fall vidhängande kd-reservation. I stället väljer de tre borgerliga partierna, som stöder införandet av könsneutrala äktenskap, att låta frågan formuleras och avgöras i riksdagen. Hägglunds tanke på civiläktenskap spolas därmed.
Om nu riksdagen bara kan enas om en gemensam dag för av införandet förändringarna i äktenskapslagen, det bråkas också lite om detta, lär vi kunna uppleva de första könsneutrala äktenskapen någon gång under 2009, men säker kan man inte vara. Det är många kristdemokrater som surar och känner sig överkörda av sina allianskamrater.
Från något håll har det till och med talats om att Göran Hägglund borde avgå ur regeringen, så viktig är frågan för många av kristdemokraternas sympatisörer. Av detta blir det förstås inte, men det är pikant att frågan om Hägglunds vara eller icke vara i regeringen lyfts vid ett sådant här tillfälle. Dåliga opinionssiffror och dåligt flyt i regeringen kan få den bäste att överreagera. Så än är kanske inte frågan om könsneutrala äktenskaps vara eller inte vara helt slutagerad.
Nu är det så att sex av sju riksdagspartier säger ja till en könsneutral äktenskapslagstiftning liksom 70 procent av svenska folket. Nu är inte kristdemokraterna ensamma om sitt motstånd, men det är knappast en fråga av sådan dignitet att den skulle kunna leda till en regeringskris, men något mer än en storm i ett vattenglas har det blivit.
Sedan utredningen "Äktenskap för par av samma kön" blev klar har debattens vågor gått höga.
Inom de flesta kristna samfund finns åsiktsskillnader. Några går helt emot könsneutrala äktenskap. Svenska kyrkan är splittrad. Nu kommer en ny äktenskapslagstiftning att ta hänsyn till detta genom att präster själva får bestämma vem eller vilka de vill viga eller inte, men det rör sig om en minoritet. Ofta samma människor som är emot kvinnliga präster medan lagen öppnar för att par av samma kön kan invigas i äktenskapet av de präster som har en liberalare syn på äktenskapslagstiftningen.
Öppenheten och toleransen i vårt samhälle är tyvärr inte alltid vad den borde vara. Fortfarande är det heterosexuella förhållandet normen hos många. I ett historiskt perspektiv inte förvånande, men samhällets syn har förändras, om än i långsam takt, och därmed även lagstiftningen. I dag lever många hbt-människor öppet och de ingår partnerskap, de vill som alla andra äkta varandra, bilda familj och skaffa barn.
Länge var homosexualitet ett tabu. I dag är attityden annorlunda. Bi- och homosexuella betraktas efter lång kamp som en integrerad del i vårt samhälle. I alla fall av de flesta av oss. Att det finns mörkare sidor med bigotteri och homofobi kring de homosexuellas ställning i samhället är inget nytt. Intoleransen gör att man inte accepterar att människor av samma kön vill ingå äktenskap.
Ingen ska behandlas som andra klassens medborgare på grund av sexuell läggning.