Att den gode folkpartisten från Sikfors, Erik Lundström, sjunger det privatas lov är inte något som förvånar någon. Skulle han nyansera detta på något vis skulle det närmast vara som om planeterna slutat snurra runt solen. Men ibland går även Erik Lundström längre än man kunde föreställa sig. Debattinlägget i Norrbottens-Kuriren den tjugonde december är ett exempel på att även han kan ta ut svängarna nog så mycket.
Visserligen måste det erkännas att han har en poäng i sitt inlägg. Visst brukar vi debattörer kunna slarva med språkbruket när det gäller privatiseringar och privata utförare. Det finns nämligen en avgörande skillnad mellan de båda fenomenen, nämligen finansieringen. En helt privatiserad verksamhet finansieras ej med offentliga medel medan en offentlig verksamhet utförd på entreprenad av en privat aktör har en offentlig finansiering. Sammanblandningen av begreppen kan till viss del bero på att de flesta ute på gatan nog upplever att det avgörande är själva utföraren och inte finansiären. Men visst borde vi skärpa till oss i denna aspekt.
Det intressanta i kråksången blir vilken skillnad som Lundström menar att själva finansieringsfrågan får i praktiken eftersom han är så noga med distinktionen. Och här blir det intressant. I Erik Lundströms värld är det nämligen finansiären som i alla lägen bär det totala ansvaret för hur den verksamhet som medborgarna kommer i kontakt med utförs. Är det en verksamhet som har privat finansiering så är det den private aktör som ansvarar för kvaliteten i verksamhetens alla led. Men är det en entreprenadiserad verksamhet med offentlig finansiering så friskriver Erik Lundström den private utföraren från allt ansvar. Det är nämligen den offentlige huvudmannens uppgift att jaga den private utföraren så att denne inte smiter undan och levererar en undermålig verksamhet. Det är det offentligas uppgift att se till att missförhållanden inte uppstår.
Erik Lundström är noga med att påpeka att det inte är alliansregeringens ansvar att se till att kommunal eller landstingskommunal verksamhet på entreprenad fungerar som den ska . Rent formellt så har han rätt. Men då måste han också då vara konsekvent. Ska det vara som Erik Lundström vill se det när det gäller ansvarsbiten så måste också kommunerna och landstingen ha rätt att säga: Vi har nog med att få vår egen verksamhet att fungera. Vi kan inte leka polis över privata utförare också. Därför säger vi nej till att blanda in privata utförare i verksamheten.
Men att alliansregeringen skulle stå fri från alla former av ansvar för den nu uppkomna situationen är nonsens. I landstingsvärlden har man gjort valfrihetssystemen obligatoriska. Detta tvärsemot vad majoriteten av landstingen önskade. Samtidigt hotar äldreminister Maria Larsson med att alliansregeringen kommer att göra valfrihetssystemen inom kommunal verksamhet obligatoriska om inte kommunerna frivilligt inför dem. Hon vill alltså tvinga kommunerna att bli poliser och ägna kraft åt att se till att privata utförare gör sitt jobb.
Om nu Erik Lundström så gärna vill ha in privata utförare inom kommunal verksamhet så borde han också propagera för att ansvarsbiten också följer med på köpet. Man kan inte äta kakan och ha den kvar. Följ pengarna brukar det heta ibland. I detta fall borde det. Om nu alliansregeringen ska tvinga på oss privata utförare av offentliga verksamheter, i stället heta "med pengarna följer det fulla ansvaret".