Matproduktion är beroende av gynnsamma väderleksförhållanden för att vara lyckad. Det vet varje hobbyodlare som med förtvivlan fått kämpa i sommar mot all regn och kyla. De norrbottniska bönderna har än mer påtagligt fått uppleva hur deras åkrar stått under vatten med försämrade eller förlorade skördar som följd. Detta är ändå en västanfläkt jämfört med den extrema torka som drabbat USA. Två tredjedelar av USA har drabbats av extrem torka. Detta har slagit hårt mot majsskörden i landet. USA är världens största exportör av majs, och eftersom majs är ett av världens viktigaste spannmål får detta stora konsekvenser globalt sett. Majsskördarna som slagit fel kommer inom kort att synas på matpriserna i konsumentledet, och som vanligt slår detta hårdast mot dem som redan i dag har svårast att klara sig.
Klimatförändringarna innebär en stor påfrestning på den globala matvaruförsörjningen. Samtidigt som detta slår mot skördar på alltför många håll så väntas asiatiska länder som Kina och Japan öka sin efterfrågan på livsmedel. Vi i västvärlden minskar inte precis vår efterfrågan. Kombinationen av klimatets negativa påverkan på produktionen och den ökade efterfrågan på mat riskerar att kasta oss in i en global matkris av den typ som världen upplevde år 2008.
Frågan är hur vi ska uppnå en långsiktigt hållbar global livsmedelsförsörjning. Har vi "råd" med en livsstil som innebär att en stor del av världens livsmedelsresurser går "förlorade" i de förluster som högintensiv köttproduktion medför? Eller måste vi ta oss en funderare på hur vi ska lägga om vårt livsmedelssystem så att resursnyttjandet blir högre än det är i dag.
Lester Brown, grundaren av World Watch Institute, hävdar med bestämdhet att världen i dag står betydligt närmare en global livsmedelskris än vad gemene man inser. Redan i dag är närmare en miljard människor kroniskt undernärda. Om klimatförändringarna, med allt mer frekvent torka och allt fler översvämningar, dessutom innebär minskad livsmedelsproduktion kommer allt fler av världsmedborgarna att lida brist på mat.
Den fråga vi var och en måste ställa oss är om det i en sådan situation är försvarbart att vi fortsätter leva med de konsumtionsmönster vi har idag. Ett ökat inslag av vegetarisk kost skulle innebära att vi besparar världssamhället betydande resursförluster när den högintensiva köttproduktionen kan minska. En dag per vecka med vegetarisk kost skulle faktiskt göra skillnad. Då skulle en del av de vegetabilier som går till köttproduktion och den åkermark som används för att odla dessa grödor till köttproduktion i stället kunna användas direkt för att mätta betydligt fler hungriga magar.
Ska vi kunna få igång en omställning mot ett långsiktigt hållbart globalt livsmedelssystem måste vi vara beredda att ändra vår egen livsstil. Då krävs det att man från politiskt håll går före och visar vägen. Ett sätt är att på skolor, sjukhus och i andra miljöer där maten kommer från offentligt finansierade kök öka inslaget av vegetarisk mat. Det är ett första litet steg för oss enskilda men ett stort och viktigt steg för mänskligheten.