KD har svårt hitta sin politik
IDENTITETSPROBLEM För Kristdemokraterna är utgångsläget dystert inför valet om 46 dagar. I opinionsmätning efter opinionsmätning ligger man endera under fyraprocentsspärren eller knappt över. Kristdemokraternas plats i riksdagen balanserar på en skör tråd. Partiledaren Göran Hägglund har inte kunnat övertyga väljarna om sitt partis politik.
KD-ledaren Göran Hägglund och Kristdemokraterna har det inte lätt i den politiska vardagen. Allt medan opinionssiffrorna dalar.
Foto: KARL NILSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Mer vårdplatser i sjukvården är också ett krav från Göran Hägglund, men det är mest tomt prat. Det är landstingen som styr sjukvården, inte landets socialminister. Han kan tycka och lägga fast riktlinjer eller förändra lagstiftningen, men några initiativ på den vägen är inte synliga. Under hans fyra år som socialminister har inte mycket hänt mer än att antalet vårdplatser blivit allt färre. Dessutom vill han dra in en miljard kronor från landstingen. Så trovärdigheten är låg.
Ett parti i kris famlar förstås efter frågor som kan förbättra opinionsläget. Intressant, men då måste också något göras. För finansminister Anders Borg (M) och statsminister Fredrik Reinfeldt (M) är det jobblinjen som gäller i skattepolitiken. Pensionärerna kommer att få en skärv, men inte en skattesänkning på 2,5 miljarder på ett år. De som har arbete ska ha sänkt skatt. De som inte har jobb, eller som är pensionärer ställs utanför.
Så Göran Hägglund har ett tufft jobb framför sig om han ska förändra den moderata attityden till landets pensionärer. Och så övertygande var han heller inte i sin argumentering. Det gällde nog framförallt att hitta en fråga som gav något litet av medialt intresse. Sanningen är att Göran Hägglund och hans Kristdemokrater har svårt att hävda sig i högeralliansen. Nu är Göran Hägglund tydligen född optimist. Det är en bra tillgång, men optimismen måste också fyllas med politiskt substans som visar att Kristdemokraterna även i fortsättningen är värda en plats i Sveriges riksdag.
Det är de politiska missgreppen som ligger bakom Kristdemokraternas dystra opinionssiffror. Fastighetsskatten blev aldrig den förväntade kioskvältaren. Istället för att alla villaägare, som utlovades i valrörelsen 2006, skulle få sänkt skatt fick minst 220 000 villaägare höjd fastighetsskatt. Vårdnadsbidraget har blivit ett riktig flopp. Få kommuner har ställt upp på den reformen, och om KD ramlar under fyraprocentsspärren kan Reinfeldt hälsa hem som statsminister.
Kritiken mot KD-politiken och Göran Hägglunds sätt att leda sitt parti har inte saknats. Hägglund har ruskat av sig kritiken och fortsatt som inget hänt, men en partiledare måste vara inlyssnande. Kanske till och med se över blockgränserna och inte isolera sig i den borgerliga fyrpartikoalitionen, men sådana öppningar finns självfallet inte i dagens politiskt låsta läge. Block mot block.
När Kristdemokraterna bildades var andemeningen att partiet skulle stå vid sidan av blockpolitiken och vara öppna för alla samarbetsformer. Med tiden har partiet fastnat i det borgerliga blocket. Dessutom också som ett parti med lindansarförmåga. Just nu klarar man fyraprocentsspärren i opinionsmätningarna om än knappt, men räcker det också över valet den 19 september?