För snart fem år sedan gick jag med i SSU. Som politiskt aktiv har jag fått utlopp för mitt brinnande omvärldsintresse och därtill träffat många av mina närmaste vänner. SSU är ett andra hem, för mig och mina kamrater - precis som vår systerorganisation AUF är för tusentals unga socialdemokrater i Norge. Därför ser jag mig själv i var och en av dem som föll offer för Anders Behring Breiviks kulor på Utöya. De var mina systrar och bröder. Flera av dem som fanns på ön fredagen den 22:a är vänner jag lärt känna på gemensamma läger, konferenser och inte minst under valrörelsen förra året när AUF:are från norra Norge anslöt sig till valarbetet med oss unga socialdemokrater i Norrbotten.
De som utsattes för terrorn valdes som måltavlor på grund av sitt arbete i demokratins tjänst - för frihet, jämlikhet och solidaritet. Men den vederstyggliga antimuslimska idé som motiverade terroristen är dessvärre inte en isolerad företeelse. Den finns representerad på bred front i främlingsfientliga partier i hela Europa. Under Sverigedemokraternas landsdagar 2009 hörs ett eko av Behring Breiviks krigiska manifest: "Islamiseringen är dagens viktigaste politiska fråga. Antingen går vi under med en suck, eller också gör vi motstånd. Nu är vi inne i en ny fas i ett uråldrigt krig som går 1400 år tillbaka i tiden." - Kent Ekeroth, riksdagsledamot (SD). Och i en debattartikel i Aftonbladet (2009-10-19) utmålar partiledaren Jimmie Åkesson muslimer som det största utländska hotet sedan andra världskriget. Det är en retorik med våldsimplikationer.
Kent Ekeroth och Jimmie Åkesson har såklart inget som helst ansvar för attentaten i Norge. Att tillskriva dem och deras parti en associationsskuld är felaktigt. Det vore att bekräfta den skeva retorik de själva anför när de skuldbelägger stora befolkningsgrupper för terroristers illdåd. Men sverigedemokratiska företrädare bär ett ansvar för sina hatiska och fördomsfulla utsagor. Skildrandet av muslimer, medmänniskor som ett militärt hot hetsar tveklöst extremister som Anders Behring Breivik. Eller som Robert Aschberg, styrelseledamot i Expo, uttrycker det i en kommentar i SVT:s Rapport (2011-07-25): "Det finns riksdagsledamöter i alla nordiska länder med ungefär samma tankegods [...] Samma trams där man gör skillnad på folk och folk. Och att göra skillnad på folk och folk och dra vissa grupper över en kam, det är det första steget. Det är den givna förutsättningen för ett massmord och i förlängningen folkmord."
I sitt tal i Oslo domkyrka citerade statsminister Stoltenberg en AUF-tjej som blivit intervjuad av CNN: "Om en man kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans."
Hennes ord berörde mig starkt. För mitt i terrorns kaos manifesterades just denna kärlek. Med fara för sina egna liv begav sig semesterfirare ut i båtar för att rädda flyende från Utöya och under det pågående helvetet på ön undsatte de unga sina sårade kamrater. Många fick sätta livet till när de hjälpte en annan.
Efter terrordåden har miljontals människor världen över slutit upp till stöd för de överlevande och för att sörja de omkomna. Dessa uttryck för kärlek, mod och solidaritet förmedlar ett tydligt budskap. Att vi har åsamkats smärta. Men att våldet aldrig kan triumfera så länge vi samfällt står upp för varandra och för det öppna, medmänskliga samhället. Minnet av dem som dog på Utöya hedrar vi bäst genom att fortsätta och stärka det arbete för demokrati och tolerans som de mördades för. Robin Enander
enanderrobin@gmail.com