Kapitalism i baklås
Vinstboom. Rekordregn i vår. Pengarna bränner i fickan. Rubrikerna talar ett tydligt språk. Aktieägarna har ett miljardregn att vänta efter bolagsstämmorna nästa år.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det finns en populistisk och medial logik som säger att ökade företagsvinster alltid är något negativt för löntagarna. Så är det förstås inte. Även de anställda tjänar på att företagen är framgångsrika.
Sett ur de anställdas perspektiv måste vinsten åtminstone vara så stor att företaget kan investera och fortsätta utvecklas. För aktieägarna är utdelningen en del av den avkastning som de får på sin investering (den andra stora biten är ett växande aktievärde).
Sett över några år ska utdelningen motsvara obligationsräntan plus en premie för den risk som det innebär att placera i aktier istället för i trygga statspapper. Är avkastningen för låg blir det svårt för företaget att locka till sig investerare.
Det förädlingsvärde som skapas i ett företag används till utbetalningar av löner, vinster och räntor.
Vinsternas andel av förädlingsvärdet måste vara så stor att den lockar till investeringar. Det betyder att vinstandelen i Sverige inte långsiktigt kan ligga lägre än i omvärlden. Är å andra sidan vinstandelen för hög minskar trycket på effektivisering och förändring i företagen.
Vinstandelen i svenskt näringsliv har fluktuerat genom åren. 2004 låg den på cirka 30 procent och i nivå med omvärlden. Det finns alltså inget behov av att höja den ytterligare.
Löntagarna kan utan problem ta ut i genomsnitt 4 procent i löneökningar (inkluderat löneglidning och andra lönekostnader) de närmaste åren.
Fördelningspolitiskt går aktieutdelningar fortfarande i väldigt hög grad till de rika i samhället - även om en viss utjämning skett på senare år.
I den här frågan finns alltså rätt många intressen att väga mot varandra.
Det viktigaste är att tillräckligt mycket av vinsterna går till utveckling av företagen. Företag som delar ut det mesta av vinsten och samtidigt försummar att bygga för framtiden är förstås värda all kritik.
Om företag badar i pengar bör de anställda också få del i detta. Inte på ett sätt som hotar en balanserad lönebildning, men till exempel via bonusar eller personalförmåner på de företag det gäller.
Det mest anmärkningsvärda med de stora utdelningarna är att företagen uppenbarligen inte anser sig ha behov av pengarna för att förverkliga spännande investerings- och expansionsideer.
Bilden av ökande kortsiktighet förstärks av riskkapitalbolag som specialiserat sig på att stycka företag och snabbt sälja dem vidare med god vinst för investerare och riskkapitalbolagens egna ledningar.
Vi ser allt mer av skilda världar: Rationaliseringsjakt och ständiga nedskärningar för de anställda, champagne till aktieägarna och direktörerna.
Det är inte bilden av en framgångsrik dynamisk kapitalism utan en kapitalism som gått i baklås.