Med femton dagar kvar till extrakongressen klev en klart stressad och pressad Berit Andnor upp på podiet och inledde presskonferensen med ett försvarstal för valberedningens arbete, med ord om den öppna och demokratiska process som fått ta sin tid, men att tidsplanen hållit till punkt och pricka. Andnors ord ekar tomt och falskt och som mest känns som ett sista försök till rättfärdigande för det jobb hon hållit i. Men nu är tack och lov denna valberedning ett passerat kapitel, som kan läggas i glömskans mildrande arkiv.
Valberedningen har visserligen inte haft det lättaste uppdraget i socialdemokratins historia när de nu skulle ta fram sitt förslag till partiledare och partisekreterare. Vi lever i en helt annan tid, i ett informationsklimat där även vanliga människor är vana att ha tillgång till all den information som finns, och som per definition misstror den som inte är villig att hålla andra informerade. Detta har det socialdemokratiska partiet i allmänhet, och valberedningen i synnerhet, totalt missat. Detta är förklaringen till vissa av de problem som partiet nu i efterhand kommer bli tvungna att hantera.
Är Håkan Juholt rätt man att ena det sargade socialdemokratiska partiet?
Det får framtiden utvisa. Håkan Juholt har hittills varit en av de dolda, och för allmänheten okända, makthavarna inom Socialdemokraterna. Å ena sidan kan detta bli till hans fördel, då han nu själv får chansen att skapa sitt varumärke från scratch. Det ger utrymme för honom att sätta sin egen agenda utan att pressas in i en förbestämd mall. Å andra sidan innebär det att han ingenting får gratis, utan måste kämpa sig till varje utrymme i det mediebrus som råder.
Politiskt sett står Håkan Juholt lite till vänster om partiets mittfåra, och i ett län som vårt kan det nog vara en fördel. Detta kan också tilltala en del vilsna själar som tidigare haft svårt känna igen sitt parti. De får betydligt lättare att känna sig hemmastadda i den socialdemokratiska nostalgivåg som kommer skölja över partiet med Håkan Juholt vid rodret. Men de förnyare som Juholt tidigare ondgjort sig över kommer nog dessvärre att känna sig betydligt mer vilsna.
Det är också i frågan om socialdemokratins förnyelse som Håkan Juholts största utmaning ligger i, och där han måste leverera en hel del besked om väljarna ska återvända till det socialdemokratiska partiet i valet 2014. Han måste klara av att föra partiet närmare sin samtid, samtidigt som han måste kunna beskriva visionen kring det samhälle som socialdemokratin vill skapa. Det räcker inte med att stå med båda benen stadigt i gårdagen, vilket hittills varit Juholts största styrka. Det är därför tryggt att se Carin Jämtin vid hans sida. Hon har hela tiden haft ett framtidsinriktat tänkande, och har visat att hon har förmågan att fånga upp människors vardagsproblem, och kunna sätta in dem i ett större politiskt perspektiv.
Efter gårdagens presskonferens känns det som om det finns hopp om att partiet ska kunna ta sig ur den nedåtgående spiral som man befunnit sig i under längre tid. Juholt utstrålade såväl värme, kompetens som humor vid presskonferensen, och det är i alla fall en bra början.
Trots detta saknades den riktiga glädjekänslan när man tittade på Juholt. Han är kandidaten som blev över till sist när andra blockerats eller sagt nej. Och inte känns Juholt precis som det framtidskort som så väl behövts.