Kan jag få tillbaka min tråkiga bank?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det var en inte alltigenom angenäm upplevelse för dem som hade svårt att skaffa fram pengar. Bössans tyngd signalerade stabilitet. Budskapet var att vi med ett idogt sparande byggde framtiden.
I dag är min bank en väloljad försäljare som överöser mig med förslag om hur jag med olika investeringsstrategier ska öka avkastningen på mitt sparande.
Banken har byggt upp fonder som placerar i aktier och obligationer och för mer välbärgade kunder finns privat förmögenhetsförvaltning. Banken gör också egna affärer på finansmarknaderna.
Det var i dessa kringverksamheter och i finansföretag utanför banksystemet som bonusarna regnat över analytiker, mäklare, handlare och fondchefer. Förra året betalade de fyra storbankerna sammanlagt ut 5,7 bonusmiljarder till sina anställda.
Min ungdoms tråkiga banker var följden av baksmällan efter 30-talsdepressionen. Då reglerades bankernas verksamhet noggrant för att undvika framtida krascher.
Men efterhand växte kraven på friare tyglar. Över hela världen gick en våg av avregleringar, underblåst av tron på marknadens förmåga att ordna allt till det bästa.
Nya finansiella instrument skapade fler och större intäktsmöjligheter för bankerna. Från att ha varit en hemvist för de minst ambitiösa studenterna förvandlades finanssektorn till en plats dit de bästa sökte sig för att få del av bonuskakan. I dag har hela branschen förlamats av krisen.
Vilken sorts finansmarknad vill vi då ha i framtiden? Att det finns institut som kan ge grundläggande finansiell service, ta emot medborgarnas sparande och kanalisera det till hushåll och företag i form av lån är ett centralt samhällsintresse.
Samtidigt är det inte rimligt att bankers verksamhet gång på gång leder till kris och kaos i resten av ekonomin och tvingar stater till dyra räddningsaktioner.
Kanske lösningen är att göra tydlig åtskillnad mellan bankverksamhetens hårda kärna - tråkiga och hårt reglerade banker med fokus på in- och utlåning till företag och hushåll - och andra finansföretag
Tråkbankerna skulle staten till 100 procent garantera. Riskfyllda placeringar och investeringsstrategier fick däremot bedrivas utanför garantiramen. De skulle ändå behöva bevakas och organiseras så att de inte kunde hota det finansiella systemet.
Framför allt skulle det stå tydligt och klart att dessa finansföretag tilläts gå omkull om de fick problem. Förekomsten av
garanterade tråkiga banker skulle säkert också tvinga fram "tråkigare" löner i finanssektorn.
Vilket faktiskt i sig vore en alldeles utmärkt poäng.