Utredningschefen på Arbetarrörelsens tankesmedja, Anne-Marie Lindgren, är en mycket klok person som ofta kommer medglasklara samhällsanalyser. I går kom en knivskarp analys signerad av henne i ledarsidans inkorg, Socialdemokratin och tillväxten. I inledningen skriver hon:
"Jag har varit förbryllad över det sätt varpå en del eftervalsdebattörer valt att lyfta fram ett antal förvisso framgångsrika socialdemokratiska kommunalråd, som satsar på samarbete med det lokala företagandet för fler jobb i kommunen. Det har framställts som något nytt och modernt, i kontrast till partiet i övrigt som, underförstått, inte begriper det.
Det förbryllande är dock att dessa förvisso kompetenta S-företrädare inte gjort något annat än vad starka socialdemokratiska kommunalpolitiker gjort i alla tider. Något nytt och omvälvande i socialdemokratisk politik är det inte; det intressanta är snarast att dessa kommunalpolitiker, på tvärs mot dagens marknadstänk, liksom som förr använt politik för att påverka jobb och företagande."
Redan här slår Anne-Marie Lindgren huvudet på spiken. Tillväxtpolitik har alltid varit grunden för en framgångsrik socialdemokratisk politik. Att skapa resurser genom arbete och förädling av de resurser som finns i vårt samhälle har varit grunden för att kunna ha något att omfördela för att kunna förändra vårt samhälle. Här finns inte någon motsättning inom socialdemokratin. Det är därför svårt att förstå bilden av den uppdelning i tillväxtsossar och fördelningssossar som vissa försöker etablera i dagens samhällsdebatt. Men det är kanske så att den slutsats som Lindgren landar i är den rätta, nämligen att detta verkligen handlar om ett försök att genom "infiltration" påverka den interna socialdemokratiska debatten. Lindgren skriver:
"Nu har jag upphört att vara förbryllad, för nu har jag fattat att den här bilden är ett inslag i den kampanj som finansierats av Svenskt Näringsliv och drivits av socialdemokrater anställda på PR-byrån Prime för att göra S "mer tillväxtvänligt". Att lyfta fram de här S-kommunerna tjänar två syften: dels att visa att väljarna belönar tillväxtpolitik, dels att fästa bilden av att socialdemokratin i stort, till skillnad från sina kommunpolitiker, inte förstått det och behöver tänka om.
Konspirationstänkande? Inte. När man tillbringat livet nära politikens maktcentra känner man igen ett kampanjupplägg när man får det mitt framför näsan. Alltihop följer skolboken, och känns f ö igen från de tider då det var grupper till vänster, som med dagens språkbruk arbetade undercover för att erövra socialdemokratin inifrån. På den tiden brukade vi kalla det infiltration."
Det vi ser är helt enkelt en aktivitet i det slag som nu pågår kring hur mitten i svensk politik ska definieras. Ska den definieras i mer borgerligt uttryckta tillväxttermer så måste Socialdemokraterna invaggas i övertygelsen om att deras politik varit direkt tillväxtfientlig. Men så är det inte. Socialdemokratin har aldrig varit, och kommer aldrig att bli, tillväxtfientlig. Men tillväxten kan aldrig bli ett mål i en socialdemokratisk vision på det sätt den är i den borgerliga. För en socialdemokrat är tillväxten ett medel för att nå ett högre värde i form av ett mer rättvist samhälle där alla får chansen att växa. Det får vi aldrig glömma. Det är vår definition av mitten i svensk politik. Det Svenskt Näringsliv verkar vara rädda för är vår insikt om att tillväxt inte bara skapar resurser, utan också förstår resurser och då såväl naturresurser som mänskliga resurser. Detta handlar verkligen om mittens definition. Ska politiken få ha synpunkter på hur tillväxten skapas, eller ska vi bara sitta stilla i båten och hålla käft?