Julen betyder olika saker för alla människor. För en del är det glädjens tid då man äntligen får chansen att umgås med sina nära och kära, släkten man annars aldrig träffar och kusinerna man lovat att "Visst ses vi oftare under nästa år". För vissa är det hets och stress att få allting klart. Det ska bakas, det ska köpas julklappar och de ska slås in, mat ska förberedas och lagas, pyntet ska fram samtidigt som det är så himla viktigt att vara glad. Själva julafton blir ett evigt springande mellan släkt och hemmet, ordna med sovplatser till hemvändande barn och se till så att alla är nöjda.
Andra människor firar den med bara sina närmaste och ser till att krama varandra lite extra istället för att se till att precis allting som borde finnas, knäck, pepparkakor, julskinka och sill, är färdigt. Det finns de som jobbar, för någon måste ju stå i kassan på ICA när småbarnsmorsan glömde glöggen. Det finns de som firar med en flaska vodka i en tom lägenhet, eller i trappuppgången. Det finns barn som inte vet om att det är julafton, emedan andra barn gråter för att de bara fick den näst nyaste modellen av en mobil. Många går i kyrkan och tycker fortfarande att det är en kristen högtid.
Jag förstår tanken av att vilja skicka julklappar till dem som på julafton faktiskt inte hade råd att ge sina barn något och jag förstår tacksamheten för att de människorna finns. Samtidigt känns det som att materialismen har tagit över och stressen över den perfekta julen är så överhängande i många familjer. Så vad är julen egentligen? Vad betyder den i dag för oss?
Vad har den blivit för de hundratals som trillat mellan stolarna och inte känner julmyset infinna sig när hoten om vräkning och räkningarna som lägger sig på hög blir för nära? Vad känner de när Moderaterna svarar att "alla kan inte ha det bra"? Nej alla kan nog inte det, men det betyder ju inte att vi borde göra det sämre för fler, speciellt inte under förevändningen om att det är för samhällets bästa. Fattigdom föder mer fattigdom och i Sverige ser inte tiderna ut att vända för många familjer eller de som blivit sjuka så länge Alliansen får bestämma.
Pressen att fira jul finns där. Det finns något sorts måste att tycka om julen, åtminstone för något. Det är i allmänhet inte särskilt tillåtet att inte bry sig. För min del får det gärna vara bara den 24 december, då jag kramar min mamma och pappa en extra gång. På det sättet är alla hjärtans dag mindre påträngande, då julen har fått så mycket mer att vara pressad över än bara att älska.
Det är inte julklapparna som ska definiera dagen och det är inte välgörenhet där föräldrar får önska julklappar åt sina barn, som kommer att förändra julen för familjerna. Att rösta på det parti som hävdar, och gör allt i sin makt för att öka klyftorna, att "alla kan inte ha det bra" samtidigt som man beklagar sig över fattigdomen i landet är att vara blind.
Att tända ett ljus för dem utanför och hålla om varandra lite extra i mörkret är kärnan i julen för mig. Det gör ingenting om julskinka fattas för hetsen vill jag välja bort.