I gårdagens partiledardebatt i riksdagen gjorde Håkan Juholt debut. Det var på många sätt en övertygande insats från Håkan Juholts sida. Framför allt lyckades Håkan Juholt bevisa att det finns väsentliga skillnader mellan Fredrik Reinfeldts idéer om hur Sverige ska förvaltas i framtiden och Håkans Juholts glödande visioner för Sveriges framtida utveckling. Det var den torra förnöjsamheten á la Fredrik Reinfeldt som stod emot en hungrig och förändringsinriktad Håkan Juholt. Förvaltning mot utveckling. Mer av samma mot något nytt. Status quo mot ambitioner. Moderat politik mot socialdemokratisk politik.
Det kändes riktigt bra att skillnaderna blev så uppenbara och tydliga. Det visar att det gör skillnad vem som har makten i Sverige, och varför det måste till ett maktskifte vid nästa. Detta ger energi åt alla partimedlemmar som hungrar efter förändring och en nystart för Sverige. Det är precis vad socialdemokratin behöver.
På Socialdemokraternas hemsida kan man läsa följande citat från Håkan Juholt: "Vi är alltid i opposition mot ofrihet och ojämlikhet och för mig är det uppenbart att tillväxt är viktigt för välfärd och rättvisa." Det är i den övertygelsen som Håkan Juholt tar sin utgångspunkt när han argumenterar för ett Sverige där ambitionerna måsta vara högre vad gäller jämlikhet mellan människor.
Här är barnfattigdomen ett lysande exempel på skillnaderna i ambitionsnivå. För oss socialdemokrater räcker det inte med att dessa ekonomiskt utsatta barn har tak över huvudet i trångboddhet och tillräckligt med mat för att svälta. Vi vill åstadkomma mer. Vi vill att alla barn ska leva ett gott liv och att alla ska barn ska få en god start i livet. Då krävs det mer än att bara ha tak över huvudet och slippa den värsta hungern.
Reinfeldt sviker i alla fall inte sina grundvärderingar även om han i retoriken försöker få det att låta som om han ändrat sin politik. I sin bok "Det sovande folket" slog Reinfeldt fast att inget stöd över svältgränsen ska skattefinansieras och den linjen vidhåller han i praktiken.
På S-hemsidan kan man även läsa om symboliken kring den socialdemokratiska partisymbolen. Där kan man läsa att den röda färgen står för kampen mot den materiella fattigdomen och själva rosen står för kampen mot den andliga fattigdomen. Det är skönt att dessa båda saker går hand i hand i Håkan Juholts argumentation om det starka Sverige som han vill skapa. För visst är det så att kampen mot den materiella fattigdomen och den ojämlikhet som följer av denna är grundläggande. Men det är också så att mänsklig frihet handlar om individens frihet att kunna förverkliga sina bästa stämningars längtan.
I socialdemokratins frihetskamp är kulturen därför central. Detta för att individer ska kunna växa som människor, men också för att genom kulturen genom sin samhällskritik också kan bidra till att förändra samhällsutvecklingen. Därför måste kulturen stå fri från samhällelig påverkan och kontroll. Detta är en frihetskamp som Socialdemokraterna måste driva. Det har Håkan Juholt förstått.
I Håkan Juholts Sverige står kampen för goda livsvillkor för hela människan i centrum. I Fredrik Reinfeldt handlar allt om ekonomi och frihet från statlig inblandning. Detta är den verkliga skiljelinjen i svensk politik. Om det kommer säker Juholt att tala när han i dag besöker Norrbotten.