Det var inte roligt att vara socialdemokrat under vecka 41 då Juholts bostadsersättning var förstanyhet på varenda löpsedel.
Nu har krutröken lagt sig. Åklagaren har lagt ned förundersökningen och överåklagaren likaså. Inget brott eller missbruk av regler kan påvisas.
Ändå så ska Juholt ha kritik. Hans moraliska kompass har varit ordentligt i olag. Han borde ha insett att han bara är berättigad till halva hyran i ersättning då även hans sambo bodde i lägenheten. Det var klantigt och slarvigt men uppenbarligen inte uppsåtligt. Han har ju faktiskt hela tiden redovisat hyreskontraktet och hyresavierna där både han och hans sambo finns upptagna. Men ändå ... han borde själv ha förstått ...
Nu har tre centerpartister och två moderater också krupit fram ur garderoben med lika dåliga moraliska kompasser. Där blev det inte mycket skriverier. Orättvist, kan man tycka, över att media och allmänheten dömer socialdemokratiska representanter hårdare än borgerliga. Men egentligen ska vi socialdemokrater vara stolta över det. Det är ett tecken på att människors anseende för socialdemokratin i grunden är högre än för borgerligheten. Man förväntar sig inte samma moral av borgerliga företrädare. Priset för det förtroendet är dock att domen blir desto hårdare då en socialdemokrat felar.
Medias bevakning av Håkan Juholt har dock varit allt annat än nyanserad. Hysteriskt har reportrarna likt en lynchmobb flockats på alla platser Juholt eller hans anhöriga varit.
I deras rapportering har han dömts direkt. Solklart brott mot de regler som finns har basunerats ut. Regler som åklagaren konstaterande inte alls var så solklara - de fanns inte ens. Det är dock inget media behöver bekymra sig om. Har man chans som reporter att hamna på ettan (förstasidan) så kräver det sina överdrifter. Har man fått blodsvittring så får sakligheten stå tillbaka. Offret ska falla. Blod ska flyta.
Då beskedet från partiets verkställande utskott kom att förtroendet finns kvar, om än naggat i kanten, och att Håkan Juholt inte avgår så avtog medias intresse nästan lika fort som det uppstod. Det blev inget offer. Då var det inte lika roligt längre. Nu ser vi en fas där ett visst mått av självkritik och rannsakan av medias roll diskuteras. Men skvallerreportrarna på Aftonbladet, Expressen och tv är obekymrade. Man lurar i vassen på nästa "affär" då man kan piska upp lynchstämningen igen.
Jag förvånas också över Riksdagens avsaknad av internkontroll. Skulle kommunen betala ut en felaktig ersättning under flera år skulle domen mot kommunens internkontroll och internrevision vara förödande. Att staten själv inte har någon kontroll verkar ingen bry sig om. Riksdagens förvaltning har nu kompletterat sina regler och lade ut dessa på Riksdagens intranät förra måndagen.
Oaktat medias uppträdande och Riksdagens brist på interkontroll så förtjänar Juholt kritik. Hans uppförsbacke för att återfå det förtroende han behöver för att kunna driva politik är stor. Samtidigt är jag tillfreda med att han fortsätter som socialdemokratins ledare. Det viktigaste är att nu återkomma till en situation där vi försöker driva politiken åt vänster i ett Sverige styrt av Moderaterna. Där behövs Juholt - det har han visat det senaste halvåret.