Jobbstopp för unga

ARBETSMARKNADSPOLITIK I torsdagens riksdagsdebatt försökte finansminister Anders Borg lansera ett nytt begrepp i svensk politik genom att beskriva den socialdemokratiska politiken som en politik för jobbstopp. Det om något är väl ändå att kasta sten i glashus.

Arbetslösheten bland ungdomar är bland den högsta i Europa. I Norrbotten har antalet arbetslösa ungdomar ökat med 739 bara under det senaste året.

Arbetslösheten bland ungdomar är bland den högsta i Europa. I Norrbotten har antalet arbetslösa ungdomar ökat med 739 bara under det senaste året.

Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL / SCANPIX

Piteå2010-04-19 06:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Under den gångna mandatperioden har visserligen lågkonjunkturen och finanskrisen slagit sina klor i vår värld. Detta brukar finansminister Anders Borg och statsminister Fredrik Reinfeldt försöka gömma sig bakom som förklaring till misslyckandet i svensk arbetsmarknadspolitik. Arbetslösheten ligger högre än i jämförbara länder, och återhämtningen i Sverige går långsammare. När det gäller ungdomsarbetslösheten är situationen än värre. Där hör Sverige till Europas verkliga bottenliga. Om man skulle använda begreppet "jobbstopp" i något sammanhang så skulle det vara när det gäller situationen för de unga.

Om man tittar på Arbetsförmedlingens statistik för mars månad så kan man se att 3 891 norrbottniska ungdomar i åldern 18-24 år var öppet arbetslösa eller sysselsatta i program med aktivitetsstöd. Det är 739 fler än för ett år sedan. Det är en skrämmande utveckling. På vissa håll i Norrbotten är ungdomsarbetslösheten tre gånger så hög som arbetslösheten i den övriga befolkningen.
I mars månad var 648 ungdomar i Piteå endera öppet arbetslösa eller sysselsatta i program med aktivitetsstöd. Det är en ökning med 143 personer på ett år. I Älvsbyn steg det på ett år från 90 personer till 174 personer. I Arvidsjaur var ökningen mindre, 14 personer, och mars slutade på 119 och för Arjeplog är marssiffran 55, en ökning på 24 personer.

Ungdomsarbetslösheten är allvarlig på flera sätt. Det handlar bara inte om stora kostnader för samhället. Det är på det personliga planet som man hittar de riktigt allvarliga effekterna. LO:s dåvarande vice ordförande Erland Olausson beskrev för några år sedan detta på ett mycket målande sätt:
"Tänk dig att du satsar hela din framtid på ett enda kort. Tänk dig att alla rådgivare stöder och uppmuntrar dig, både dem du litar på och dem du är beroende av. Tänk dig att din investering uppmuntras av näringsliv och politiker. Du gör precis det som alla vill att du ska göra. Men framförallt gör du det för att du tror på det själv! Precis när du tror att allt är klart och ditt nya liv ska börja så vänder alla dig ryggen. Ingen vill ha med dig att göra. Du är ett problem, inte en tillgång. Du är inte välkommen längre. Låter det som en mardröm? En sådan som det går att vakna upp från och dra en suck av lättnad för att mardrömmen inte var sann? Tyvärr är mardrömmen sann för många ungdomar. De har satsat sin framtid på att utbilda sig och är beredda att börja sitt vuxna liv. Men vi bjuder inte in dem i samhället."
Visst hade Erlandsson rätt i sina tankar. Känslan av att stå utanför och inte veta om man någon gång får en inträdesbiljett kan knäcka den bäste.

Risken är stor att arbetslösheten biter sig fast för de unga som i dag inte får komma in på arbetsmarknaden. Ju längre man får stå utanför ju mer riskerar man att tappa i attraktivitet på arbetsmarknaden. Utbildning är en färskvara, och det kommer hela tiden ut nya grupper på arbetsmarknaden med en färskare utbildning i bagaget. Den största faran är trots allt den passivisering som arbetslöshet kan leda till. Därför måste ungdomsarbetslösheten brytas. Vi har inte råd att slösa på mänskliga resurser på detta sätt. Det räcker inte med tillfälliga sommarjobb i en vårbudget. Det krävs insatser som leder till riktiga och varaktiga jobb.

Läs mer om