Jobbskatteavdraget - ett företagsstöd?
AVTALSRÖRELSEN Tiden går rasande fort. Lika snabbt som ljuset återvänder till våra nejder så närmar sig årets avtalsrörelse, mer omfattande än på många år då ett flertal stora avtal löper ut samtidigt.
Risken för konflikter i årets lönerörelse är stor. Arbetsgivarnas krav på nollavtal står mot fackens krav på rimliga löneökningar. Nu hävdar vissa debattörer att jobbskatteavdraget gör att löneökningarna kan, och ska, hållas nere.
Foto: Maja Suslin / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
ledarna under de senaste åren kom upp till ytan.
Nu när avtalsrörelsen verkligen börjar knacka på dörren har plötsligt ett helt annat resonemang börjat dyka upp. Jobbskatteavdraget har plötsligt blivit populärt att ta till i diskussionerna kring vad som är rimliga löneökningar.
Den förre politiske chefredaktören på Norrbottens-Kuriren Bo Östman skrev redan den sjuttonde december, i egenskap av gästskribent på Svenskt Näringslivs Luleåkontors hemsida, om detta i krönikan "Sänkta löner i Norrbotten?": "Arbetslösheten i Norrbotten väntas öka från 8,6 till 9,4 procent nästa år. Vändningen efter krisen tar tid. Blir det inte återhållsamma nya avtal om löner och andra villkor så slås många företag ut i Norrbotten. "Tomma löne-
ökningar", som Sveriges Byggindustriers vice vd Mats Åkerlind förespråkade vid en pressträff i Luleå. Men även sådana ger ju höjda nettolöner genom jobbskatteavdraget, något lätt glöms bort. Den väldigt låga inflationen talas det lika lite om. De gamla procentkramarna har svårt att byta spår."
Bo Östman är långt ifrån ensam om sitt resonemang. Sådana tongångar hörs allt oftare, men Östman väljer dessutom att gå ett steg längre. Läs själva hans ord: "Sifferlösa krisavtal är vettiga, men måste dagens lönenivåer vara ett absolut golv? För många företag är golvet för högt sedan krisen sänkt takhöjden rejält. Avvikelser från kollektivavtal är därför nödvändiga. Med en friare lokal lönesättning borde man kunna justera både upp och ner. Vissa företag klarar sig hyggligt, andra går riktigt dåligt under lågkonjunkturen men har ändå överlevnadspotential på sikt. Det borde man ta mer hänsyn till. Ett gemensamt intresse är ju att slippa uppsägningar."
En sak kan man konstatera. Det är arbetarkollektivet som ska ta smällen. Men det är ingen stor nyhet. Det är högerpolitik som vi sett den i alla tider. Men låt oss återvända till resonemangen om jobbskatteavdraget. Där finns anledning att stanna upp och tänka till. Regeringen har alltid talat om jobbskatteavdraget som en reform för att de som arbetar ska få det bättre ställt och att man ska få behålla mer av lönen.
Nu börjar en rad borgerliga debattörer i stället använda jobbskatteavdraget som motiv för att hålla nere löneökningarna. De anställda har ju redan fått behålla mer, så varför ska de då dessutom kräva att få ut löneökningar.
Nu vaknar paranoian till liv. Är jobbskatteavdraget i verkligheten ett förtäckt företagsstöd. Ett sätt att stödja företagen i det fördolda förpackad i glättig arbetstagarvänlig förpackning?
Här finns all anledning att ställa regeringen mot väggen och kräva tydliga besked. Tycker Reinfeldt och Borg att jobbskatteavdraget är ett argument för låga löneökningar då de som arbetar redan fått bättre nettolön? Eller ska lönen, precis som tidigare, vara ett uttryck för värdet på det jobb arbetaren utför? Sveriges arbetare förtjänar ett rakt och ärligt svar!