Bilden av svensk och dansk arbetsmarknad blir både mer nyanserad och komplicerad när samtliga tre faktorer - anställningstryggheten, ersättningssystemet och arbetsmarknadspolitiken - i flexicurity-modellen granskas mera djupgående, precis som LO-ekonomen Lena Westerlund nu har gjort.
Ostridigt är att den lagstadgade anställningstryggheten i Danmark är sämre än i Sverige. Å andra sidan kompenseras den i många fall med starkare kollektivavtal än de svenska.
Ostridigt är också att arbetslösa danskar får 90 procent i a-kassa de första fyra åren. Det är klart bättre än i Sverige. Men betydligt fler danskar än svenskar slår i taket i försäkringen. Detta gör att den genomsnittliga kompensationsgraden vid arbetslöshet är i sjunkande.
Ostridigt är vidare att den danska arbetsmarknadspolitiken är betydligt aktivare och här har Sverige något att lära. Det gäller inte minst när det gäller de personliga kontakterna mellan den arbetslöse och arbetsförmedlingen samt i matchningen till ett nytt jobb. Här behöver de svenska förmedlingsinsatserna bli bättre - och lära av Danmark.
Men utöver detta? Tja, då finns det faktorer som snarare talar till vår svenska modells fördel. Den borgerliga danska arbetsmarknadspolitiken går ut på att de arbetslösa ska ut i arbete så fort som möjligt. En i sig klok målsättning. Men baksidan av det danska myntet är att det skett och sker på bekostnad av framtidsinriktade utbildningsinsatser som i längden behövs för att stärka de arbetslösas framtida ställning på arbetsmarknaden.
Ett av den svenska högeralliansens favoritargument är att ungdomsarbetslösheten är betydligt lägre i Danmark än i Sverige. Men också detta sker på bekostnad av utbildningssatsningarna. Danska 15-åringar har i jämförelse med Sverige något lägre kunskaper än jämnåriga svenska ungdomar.
Under gymnasie- och högskoletiden jobbar de danska ungdomarna vid sidan av studierna. Positivt i så motto att övergången till arbetslivet blir smidigare, men problematiskt framför allt när utbildningstiden blir längre. Studierna blir lidande när många danska ungdomar samtidigt jobbar.
Studien visar också att Sverige har en betydligt högre sysselsättningsgrad bland den äldre arbetskraften och att fler utlandsfödda medborgare kommit ut på arbetsmarknaden i Sverige än i Danmark.
Den främsta förklaringen till den just nu lägre arbetslösheten i Danmark finns nog att söka i att danskarna gick igenom sin ekonomiska kris redan på 1980-talet, medan Sverige drabbades ett knappt årtioende senare. Av de runt en halv miljon jobb som då försvann i krisbekämpningens spår i Sverige har nu runt 300 000 återvunnits.
Återstår dock ytterligare cirka 200 000-250 000 jobb innan Sverige är tillbaks på samma höga sysselsättningsnivå som innan bank- och fastighetskrisen slog till i början av 90-talet. Och som socialdemokraterna i regeringsställning sedan 1994 fått ägna mycket tid och kraft åt att steg för steg ta oss ur.