Men om man nu ska jämföra prognoser finns faktiskt en möjlighet att göra det genom att lägga budgetpropositionen vid sidan av den oberoende konjunkturbedömning som presenterades av Konjunkturinstitutet (KI) bara några veckor innan valet, en prognos som utgick från oförändrad politik.
Jämförelsen kan naturligtvis inte bli helt rättvisande, en del av skillnaderna kan ju bero på att prognosmakarna bedömer olika. Men vi får ändå ett perspektiv på Reinfeldt-regeringens politik för jobben.
Så här ser läget ut 2008, det sista året i KI:s prognos.
S-regering Reinfeldt-
enligt KI regeringen
Öppen arbetslöshet 4,2 5,0
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 2,2 1,4
Total arbetslöshet 6,4 6,3
Reguljärt sysselsatta 78,9 79,8
Procentuell ökning av antalet
arbetade timmar från 2005 3,9 3,5
Samtliga siffror - utom de på sista raden - gäller procent av arbetskraften
Med tanke på alliansens stora tal om satsning på jobben är det ett magert facit. Den öppna arbetslösheten 2008 ligger till och med högre med en borgerlig regering än med en s-regering. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är färre. Den totala arbetslösheten är nästan identiskt lika.
Andelen reguljärt sysselsatta är det enda mått på vilket de borgerliga - åtminstone enligt sina egna prognoser - överträffar s-regeringen. Ökningen av antalet arbetade timmar skulle däremot bli klart lägre.
Möjligen kan alltså något fler få ett reguljärt jobb, men den totala arbetsinsatsen i ekonomin bli lägre än den skulle ha blivit med en s-regering. Kanske en återspegling av att en hel del av de nya jobben under Reinfeldt kommer inom servicesektorn, där människor ofta erbjuds tillfälligt arbete och färre timmar.
Och hur blir det med det stora utanförskapet - den en miljon människor som står utanför arbetsmarknaden, som alliansen talade så mycket om i valrörelsen?
Arbetskraften spås öka med 145 000 personer till 2008 med borgerlig jobbpolitik. Men det blir inte färre som står utanför arbetsmarknaden eftersom befolkningen i de aktuella åldrarna samtidigt ökar lika mycket. Utanförskapet kommer alltså att vara precis lika stort om två år som i dag.
Det är en på tok för låg ambitionsnivå, Anders Borg.