Sveriges television, SVT, har i nyhetsinslag avslöjat vilket dåligt skick som järnvägen är i. Närmare bestämt är det rälsen på flera ställen i landet som håller på att spricka sönder.
Läget har blivit akut det senaste året. Över 120 mil järnväg har den dåliga rälsen, särskilt på södra stambanan. Men den finns även i norr. Den urspårning ett godståg gjorde i fjol på banan mellan Bastuträsk och Älvsbyn antas ha berott på den dåliga rälsen.
Rälsen i fråga tillverkades för mellan 39 och 33 år sedan på Domnarvet i Borlänge, som nu heter SSAB likt i Luleå. För mycket gas kom in i processen och orsakade svagheter i rälsen. Den borde ha bytts ut på 90-talet, men har fått ligga kvar i 20 år till.
Trafikverket, den del som förr hette Banverket, måste nu göra akuta utryckningar och byta ut rälsstumpar på massor av ställen.
Det görs regelbundna inspektioner. Men bara månader eller halvår efter att en skadad räls bytts ut kan en räls längre bort behöva bytas.
Hela sträckor skulle behöva få rälsen bytt. Men det kostar mycket pengar och tar tid, under vilken trafiken på banan måste ställas in eller ledas om med tidsförluster som följd.
Politikerna, regeringarna de senaste 25 åren, har sparat in på underhållet av järnvägarna. Det straffar sig nu.
Först var det Bildtregeringen, som hade grekiskt stora budgetunderskott på över 12 procent av bnp. Den hade inga extrakronor för rälsbyten.
Sedan var det Ingvar Carlssons och Göran Perssons budgetsanering som satte järnvägsunderhållet på svältkur.
Istället samlade Persson ihop till ett budgetöverskott på 70 miljarder kr 2006, som borgarna kunde sätta sprätt på då de tog över på hösten det året.
Reinfeldtregeringen prioriterade ju skattesänkningar, särskilt för landets välbeställda. Arbetslinjen lyckades inte fogas ihop med underhåll av infrastruktur som järnvägar.
I dag har vi Löfvenregeringen och finansminister Magdalena Andersson, som utkämpar skuggboxning med moderater om att ha så kallad ordning i statens finanser.
Istället borde ett ansvarstagande för Sverige tas genom ett skippande av budgetens överskottsmål, skaffa ett ökat budgetunderskott och en ökad statsskuld och använda några tiotals miljarder kr till infrastrukturarbeten, som järnvägsunderhåll.
BNP ser ut att öka med tre procent i år så i andel av BNP skulle inte statsskulden öka även om den ökade med några tiotals miljarder kr i lån.
De senaste åren när järnvägar debatterats har det pratats om nya höghastighetsbanor. Av någon konstig anledning gillar politiker, även rödgröna, sådana projekt som kan beskrivas som fantasiprojekt.
Istället för japanskt inspirerade höghastighetståg borde dagens järnvägar repareras till god standard för de pengar som är möjliga att anslå.
Men reparationer och utläggande av nya järnstänger till räls är tråkigt, verkar politikerna tycka oavsett partikulör.
De vill kunna åka från huvudstaden till Göteborg och Malmö nästan lika fort som man kan flyga och tjusas inte (längre, som för 25 år sedan) av tåg som går i bara 200 kilometer i timmen.
De avslöjanden som SVT gjort om järnvägarnas dåliga skick är skrämmande. I en tid när fler borde åka med tåg avskräcks nog många istället från att ta detta miljövänliga färdmedel. Tyvärr.
Vad har infrastrukturminister Anna Johansson att säga?