Att Sverigedemokraterna får allt större stöd i de opinionsmätningar som görs kan knappast ha undgått någon. Partiet slår gång på gång sina tidigare toppnoteringar, och verkar just nu vara landets tredje största parti. I det djupt krisande Grekland får det naziinspirerade partiet Gyllene gryning ett allt starkare väljarstöd. Detta är minst sagt oroväckande, och ändå bara två exempel i raden på extrema partiers framgångar i vår del av världen. Men vad beror dessa framgångar på?
Svaret är på många sätt lika enkelt som skrämmande. När samhällets sammanhållning rasar samman och samhället slits isär växer människors otrygghet vilket föder oro. När oro, förtvivlan, och hopplöshet växer sig allt starkare hos de som drabbas hårdast av försämringarna växer också utanförskapet. Samtidigt växer också oron inom den breda allmänheten för att hamna bland förlorarna. Då är det lätt att söka sig till de politiska krafter som erbjuder enkla lösningar och imaginär trygghet. Det såg vi i hela Europa under krisens trettiotal, och nu ser vi det på samma sätt under nuvarande kris.
De lärdomar man drog efter andra världskriget gäller än i dag. Genom att minska de ekonomiska klyftorna i ett samhälle så kan man också motverka sociala spänningar mellan olika grupper i samhället. Genom ökad jämlikhet kan man motverka extremism var tanken. Under lång tid visade sig tesen också hålla. Men vad är det då som händer i Sverige, och i Europa, i dag? Det är det precis motsatta. Den ekonomiska politiken leder till det motsatta - klyftorna ökar. Detta leder i sin tur till att spänningarna ökar, såväl inom länder som mellan länder.
Grekland är ett tydligt exempel. De interna spänningarna är enorma. De mest ekonomiskt utsatta grekerna upplever att mer välbeställda greker flyr från sitt ansvar och låter dem betala priset för deras utsvävningar. Samtidigt upplever man att rikare länder inom EU-kollektivet tvingar Grekland till underkastelse och tvingar in det grekiska folket i fattigdom. Detta kan i förlängningen leda till att revolutionära strömningar kan växa sig starka i landet och att dessa krafter kan utnyttja konflikter med övriga EU-länder för att vinna stöd på hemmaplan.
Bästa botemedlet mot att
extrema krafter ska vinna framgångar är således att satsa på en fördelningspolitik värd namnet. En politik som verkligen strävar efter att utjämna de ekonomiska klyftorna såväl i vårt land, som i Europa, som i övriga delar av vår värld. Det tvåtredjedelssamhälle som i dag växer sig allt starkare, där de fattigaste ska hållas kort och straffas med sämre sjukförsäkring, havererad a-kassa och ökad otrygghet, måste motverkas.
Den så hånade socialdemokratiska sloganen "Alla ska med" måste återupprättas och fyllas med en politik som verkligen har som mål att ingen ska offras på ekonomins altare för att den stora majoriteten ska få det bättre. Först då kan vi motverka att grupp ställs mot grupp, att "vi" ställs mot "dom", och att jordmån skapas för främlingsfientliga och högerpopulistiska idéer som bygger på att "vi" endast kan få det bättre genom att vi vrider åt tumskruvarna på "de andra". Annars lämnar vi spelfältet åt krafter som Sverigedemokraterna och Gyllene Gryning.