Under lång tid har det dominerande budskapet i den ekonomiska debatten i mångt och mycket varit att stora skillnader i ett samhälle inte är någon större fara eftersom välståndet sipprar nedåt genom samhällsklasserna. Om de rikaste blir rikare så kommer detta i sin tur att göra att även andra i samhället får det bättre.
De nya Moderaternas, och för den delen också de gamla hederliga Moderaterna, inspirerades av samma tankesätt och av samma ekonomiska teorier. Diskussionerna om jobbskatteavdragen och pensionärsskatten färgas en hel del av sådant tänkande. Om de som redan har ett arbete och har det bra får det ännu bättre så kommer det på sikt att gynna också de som inte får ta del av förbättringarna i det korta perspektivet. Speciellt tydligt blir resonemanget när man hör alliansföreträdare försvara skillnaderna i beskattning mellan förvärvsinkomster och pensioner. För pensionärerna har ju fått det bättre under alliansregeringens styre. Man har ju sänkt skatten för pensionärer vid fyra tillfällen. Att inkomstgapet mellan den som har pension och den som förvärvsarbetar vid varje sådant tillfälle ändå ökat eftersom effekten av jobbskatteavdragen varit långt större är inget problem för alliansens företrädare. För alla har ju fått det bättre även om vinstlotten är värd mer ju högre upp du kommer i inkomsttabellen. Pensionärerna ska vara nöja med det som sipprat ner till dem.
Men nu händer det något intressant i den ekonomiska debatten utanför vårt land. En 42-årig professor från Paris har rört om ordentligt i grytan. Thomas Piketty, som han heter, har nämligen släppt en bok som väckt en hel del uppståndelse och som gett honom närmast stjärnstatus bland de politiska och ekonomiska debattörerna over there. Thomas Pikettys bok ”Capital in the twenty-first century” är ett hårt slag riktat mot alla dem som propagerar för att ojämlikhet i ett samhälle inte är ett problem utan en morot som gör att människor strävar efter att förbättra sin socio-ekonomiska position.
Thomas Piketty har nämligen studerat historiska förmögenhetsdata och han konstaterar att det inte finns något som helst belägg för tesen att välstånd sipprar neråt. Han konstaterar tvärtom att kapital tenderar att samlas på hög och att marknadsekonomin tenderar att skapa enorma obalanser i samhället.
För mig som socialdemokrat lägger sig Pikettys slutsatser som bomull kring hjärtat. Det är nämligen skönt att få bekräftat av en professor, utifrån de studier han gjort, att den övertygelse man bär på om att ett jämlikt samhälle är bättre än ett ojämlikt faktiskt håller. Men det är närmast grädde på moset eftersom åtta år med alliansregeringen faktiskt redan bekräftat det. För verkligheten är också ett vittne på detta. Klyftorna växer i vårt land och på en rad områden är det nu uppenbart att det är en klar fördel att vara född med silversked i hand. Den svenska demokratiska skola som en gång i världen var så bra på att kompensera för socio-ekonomisk bakgrund klarar inte längre av det. Sambandet mellan elevers skolresultat och deras socio-ekonomiska bakgrund är tydlig. Med rätt föräldrar blir allt så mycket lättare.
Den som påstår att vi lever i den bästa av världar just nu ljuger, eller så har personen på sig glasögon som gör verkligheten fullständigt rosenskimrande. Man får hoppas att Thomas Pikettys studier gör att fler tappar sina verklighetsförvrängande glasögon och att det rosenskimmer de traskar runt i skingras så att de upptäcker hur verkligheten runtomkring dem verkligen ser ut.