Jag tänker på Esteban

Klarade han cyklingen till jobbet i morse, i det vedervärdiga kletiga snöblaskiga Göteborg. Han bor i östra delen av stan och måste infinna sig på fabriken i västra utkanten klockan fem på morgonen. Eftersom lokaltrafiken inte är lysande vid denna tidpunkt cyklar han närmare ett par mil för att komma i tid. I fabriken står han och packar matvaror för en rätt usel lön. Han är mycket glad över jobbet efter arbetslösheten.

Piteå2010-01-29 06:00
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag tänker på Miriam. Har hon fått något nytt jobb? Efter många års städarbete på en vårdinrättning fick hon inte fortsätta när Sodexho tog över entreprenaden. Hon kontaktade mig efter att ha läst en krönika här i Piteå-Tidningen i somras (090618) under rubriken Vår tids bläckfiskar. Det jag ville sätta fingret på var den gradvisa privatiseringen av folkhemmet och offentlig verksamhet till multinationella företag med vinstmaximering som främsta mål.
Sodexho har intressen över världen i fängelseindustri, flyktingförvar och försvarsverksamhet, bland annat atomvapenanläggningen Aldermaston i Storbritannien. Det framgår inte av företagets internationella hemsida att det finns en mängd dotterbolag. I Sverige tycks man, enligt hemsidan, vara redo att ta över hela kommuner med den mängd av tjänster som erbjuds. På hemsidor som samlat information om företaget återkommer kritik om dålig behandling av fångar, rasism, anti-facklig inställning och dålig mat. Det kan man också läsa om i svensk press - hur skolor, äldreboenden och sjukhus klagar på undermålig mat.
Miriam har sökt flera jobb på Sodexho efter att hennes anställning upphört. Hon får inget, trots goda meriter och lång erfarenhet. Hennes fackförbund står handfallet - allt sker inom lagens råmärke. Det är inte det första entreprenadföretag där Miriam arbetat. Hon har sett hur priserna gradvis pressats, med sämre arbetsvillkor som följd. Företaget anställer gärna personer som inte känner till sina fackliga rättigheter, menar hon, och på det viset undgår man granskning.

Jag tänker också på orangutanger i Indonesien. "Green - den sista orangutangen" som sändes på SVT i lördags 23 januari, och som kan ses på SVT Play, handlar om rovdriften på tropiskt virke och palmolja i Borneos regnskogar. Det är en film som ställer djur- och miljöetiska frågor. Framförallt känns det som om den skildrar en ovärdig civilisation. Palmolja används i en mängd livsmedel och hygienartiklar, också i Sodexhos mat. Enligt rapporten "Trans Fat" från konsumentorganisationen Center for Science in the Public Interest i USA planerade Sodexho att konvertera från transfetter, bland annat palmolja, 2006. Det tycks dock inte helt ha slagit igenom i Sverige, bland annat innehåller en Sodexho-dessert palmolja enligt en ingrediensföreteckning på nätet. Kanske använder man certifierad palmolja som inte ska bidra till utplåning av regnskog.

Jag prövar i tanken hur det här hänger ihop. Livsmedel är en gemensam faktor. Arbete. Massproduktion. Masskonsumtion. Utnyttjande, maktlöshet och girighet. Cash, helt snabba. Individen som maskin. Avstängdhet. Samtidigt vet jag ju att det också finns stark solidaritet - det visar inte minst insamlingen till och intresset för Haiti. Håll kvar den.
Läs mer om