Ändå känns det på något sätt som om Berlusconi fallit på eget grepp. En endaste rösts övervikt i kammaren ger valvinnaren 15 mandats övervikt, vilket gör att center-vänsteralliansen får 340 av de 630 platserna i deputerarkammaren. Det nya valsystemet hade trumfats igenom av Berlusconi för att förhoppningsvis säkra en egen valvinst.
I den övre kammaren, senaten, dröjde det långt in på tisdagen innan det stod klart att Prodis center-vänsterallians vunnit. Det var de italienska utlandsrösterna som kom att fälla avgörandet. För att över huvud taget kunna styra Italien måste en regering ha majoritet i bägge kamrarna. Det har Prodi just nu. Vad en omräkning av rösterna kan resultera i går det bara att spekulera i.
Utanför Italien är många nöjda med valutgången, men Romani Prodi kommer att få det svårt att hålla ihop sin olivunion som består av nio partier från liberaler till gammelkommunister. Blott 15 mandats övervikt i deputerarkammaren kan vara för lite när tuffa tag måste till för att rätta till det ekonomiska moras som Italien just nu befinner sig i. I senaten stannar övervikten vid låga fyra mandat.
Det tydligaste utslaget av valet är att Italien är en delad nation, delad mellan vänster och höger. Egentligen är det märkligt att den politiska clownen, snart 70-årige Silvio Berlusconi, kunde få så många röster som han ändå fick. Han är endast en hårsmån från en valseger. Utanför Italien ses han som en självbelåten politisk sprätt, som hellre ser till sina egna, och sina företags, ekonomiska fördelar än till den italienska nationen. I det spelet verkar "demokrati" bara vara ett ord med tunt innehåll. Allt har istället kretsat kring personen Berlusconi.
Nu är han förhoppningsvis på väg ut ur den italienska politiken. Och det är hög tid att så sker. Det går nämligen uselt för Italien. Ekonomin är i moras. I dag beskrivs nationen som "Europas sjuke man". Priserna har skjutit i höjden medan lönerna ligger kvar på låga nivåer. Arbetslösheten är hög och konkurrenskraften låg. Italien har blivit mycket fattigare under Berlusconis fem år vid makten. Det är bara han själv som tycks ha kunnat berika sig.
Krisen är väl analyserad: låg produktivitet, låga investeringar och en föråldrad näringslivsstruktur. Sedan 2003 har underskotten överskridit den av EU fastställda maxnivån på tre procent. Statsskulden är enorm och stigande. Sammantaget har detta fått medelitalienaren att reagera. Parlamentsvalet blev i grunden en folkomröstning om Silvio Berlusconis vara eller icke vara vid makten.
Romani Prodi kan knappast betecknas som en karismatisk ledare. Han är snarare en något torr och ganska humorfri professor i ekonomi. Trots detta tycks en majoritet, om än på yttersta marginalen, valt detta något tryggare politiska alternativ framför den oberäknelige Berlusconi.
Den uppgift som Prodi-alliansen står inför är enorm. Dels att lösa den ekonomiska krisen, dels att hålla ihop en mycket bräcklig koalition. Må det gå bra, men redan talas det om nyval i november. Italien står vid ett vägskäl.