Is, mörker och kyla
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
När jag är hemma i Arjeplog blir det ofta så att jag reflekterar över andra saker än när jag är i Piteå. Men så är det väl. Verkligheten är en annan där. Och det påverkar också ens tankar. Det ger nyttiga perspektivförskjutningar och man påminns om andra värden än vad man gör i stadens brus, oavsett om Piteå inte är en särskilt stor stad.
I går morse när jag var på väg till den lokala partiexpeditionen för att få höra lite "saka", som vi säger här hemma i Arjeplog, så slogs jag hur närvarande snön, isen och kylan är i Arjeplog. I söndags var jag på vernissage för en utställning på Silvermuséet med Arjeplogsfödde konstnären Dan Lestander. Isen och kylan är utgångspunkten för de konstverk som han nu visade upp på temat Dreams and Wishes. Här blir isen, kylan och den vattendimma som stiger ur en öppen vak och som i kylan blir uppenbar för vårt öga till existentiella uttryck. Dan Lestander ser likheter i denna vattendimma med vår egen andedräkt som först i kylan blir påtaglig för oss och har därför i en videoinstallation fokuserat på uttrycket i ett andetag när människor kommer upp ur isvakar och är uppe under endast ett andetag. Sådant ger impulser till eftertanke och djupare reflektioner över den egna existensen.
Men is och kyla kan kopplas till den mänskliga existensen på andra sätt också. I Arjeplog blir det hela verkligen konkret och påtagligt när vintern kommer och Arjeplog blommar upp och väcks till sjudande liv i ett internationellt myller. Här är isen och kylan inte bara en förutsättning som man måste hantera för att kunna överleva här. Här är isen och kylan själva grunden för välstånd, utveckling och företagande. Isen och kylan är helt enkelt en del av vårt levebröd.
Självklart är det biltestverksamheten det handlar om. Och fortfarande fylls jag av glädje när jag måste köa i en korsning för att en radda med utländska bilar passerar korsningen som ett pärlband. Jag tror nog det är samma känsla som när Pitebon säger att det luktar pengar när det stinker som värst i stan. Jag ser arbetstillfällen, jag ser en fortsatt framtid för Arjeplog, där precis framför nosen på min bil. Och det känns gott i hjärtat.
Under min tid i Arjeplog hade jag ofta anledning att fundera över det här med ortens företagsklimat. När jag besökte företag var bilden av hur man skapar ett gott företagsklimat lika spretig som den socialdemokratiska valrörelsen i årets val. Svaren var lika många som företagen jag besökte. På ett ställe var svaret att kommunen skulle bryta mot allt vad lagen om offentlig upphandling heter för att stötta de lokala företagen. Kommunen skulle alltså hålla upp omsättningen i företagen. Hos ett annat företag var svaret att vi skulle låta företagen sköta sig själva men att vi skulle finnas där och ställa upp när de behövde hjälp i form av expansionsmöjligheter eller öppnade dörrar till myndigheter och makthavare på regional och nationell nivå.
Det är inte lätt att hitta rätt när det gäller företagsklimatet. Men i grund och botten tror jag att det handlar om att vara lyhörd för företagens önskemål och att se till att vara konsekvent i agerandet, och att alltid ha dörren öppen för företagarna. Samtidigt måste man visa uppskattning för den insats de gör för orten. Då kan man nog slippa ett företagsklimat präglat av is, mörker och kyla.