När de fyra borgerliga partiledarna kallade till presskonferens på måndagen var den ”stora” nyheten att man i höstbudgeten föreslår att det femte jobbskatteavdraget ska genomföras, version fem på samma tema. Bilden av en regering som försöker mjölka ur det mesta ur den enda mjölkko man har förstärktes ytterligare. Det enda med nyhetens behag i skattesänkningarnas femte uppföljare var den höjda brytpunkten för när statlig skatt ska tas ut. Skattesänkningarnas omfattning beräknas till femton miljarder kronor. Pengar som nu försvinner ut ur statskassan.
Kalkylen bakom det femte jobbskatteavdraget är uppenbar. Förstärkningar i hushållens plånbok lagom till ett valår är aldrig fel. Det kan säkra de röster som kan fälla utslaget i höstens val. Därför var Fredrik Reinfeldt noga med att poängtera att detta framförallt är en satsning på hushåll med låga och medelstora inkomster. Regeringen vill nämligen framstå som en regering som värnar om de hushåll i vårt land som traditionellt inte gynnats av Moderaternas högerpolitik. Men Fredrik Reinfeldt och Anders Borg inser att man också måste gynna de egna kärnväljarna och därför kryddas förslaget med en sänkt brytpunkt för statlig skatt så att de ska känna sig som de största vinnarna i skattesänkningslotteriet.
Fredrik Reinfeldt försvarar skattesänkningen med att denna kommer att skapa fler jobb i Sverige. Tretton tusen nya jobb räknar statsministern med som effekt av detta femte jobbskatteavdrag. Varje nytt jobb kommer således att betinga en prislapp på nätta 1 153 846 kronor per jobb. Ingen lysande affär precis om man jämför med hur många personer man skulle ha kunnat anställa inom vård, skola och omsorg. Enligt Dagens Arenas redaktionsblogg skulle man kunnat anställa 35 545 personer på heltid om man räknat på medellönen i Sverige och plussar på semesterlön, arbetsgivaravgifter och försäkringar. Ändå väljer regeringen att genomföra det femte jobbskatteavdraget. Med lånade pengar.
Skulle man nu låna pengar för att stimulera ekonomin vore det väl ändå avsevärt mycket klokare att satsa där effekten blir större? Men icke sa Nicke. Här handlar det om ideologi. Man inser nämligen från Alliansens sida att makten håller på att rinna dem ur händerna och därför ska högerprojektet slutföras så långt det bara går. Bära eller brista.
Den socialdemokratiska partiledningens tidigare besked om att man inte ska riva upp ett eventuellt infört jobbskatteavdrag bidrar i högsta grad till regeringens dogmatiska hållning i frågan. Hade man vetat att det femte jobbskatteavdraget skulle bli en historisk parentes hade man nog funderat på att prioritera annorlunda. Nu vet man i stället att om man genomför det femte jobbskatteavdraget så kommer detta att förbli permanent. Tala om ett politiskt självmål utan dess like från socialdemokratiskt håll. Problemet är att socialdemokratin därmed cementerar de ekonomiska ramar som borgerligheten eftersträvar. Det ekonomiska manöverutrymmet minskar – och det är precis vad borgerligheten eftersträvar. Statens möjligheter till ekonomisk omfördelning ska minimeras. Den fällan är Socialdemokraterna på väg att fastna i. Hinner fällan slå igen rycker välfärdskollapsen närmare med stora steg.
Socialdemokraternas strategi inför valet 2014 borde i stället vara att ställa bibehållna skattesänkningar med nedmonterad välfärd mot ett Sverige där välfärdsstaten ska rekonstrueras med hjälp av en solidarisk och gemensam skattefinansiering. Då skulle skiljelinjerna i svensk politik bli mycket tydliga.
Kolla gärna in Grön Ungdoms sajt 15miljarder.se där de gröna ungdomarna gjort fler jämförelser om vad 15 miljarder lånade kronor skulle ha kunnat användas till i stället.