I förrgår läste jag en insändare här i tidningen som handlade om vikten av att handla lokalt för att stödja näringslivet i kommunen i stället för att vända sig till företag med utländskt ägande i bakgrunden. Insändaren var både välskriven och väl underbyggd med fakta, så det var väldigt lätt att instinktivt hålla med. Men samtidigt är verkligheten inte alltid lika svartvit som insändarskribenten ser det.
I insändaren uppmanar skribenten bland annat Piteå kommun och dess bolag att handla lokalt. För Piteå kommun är saken inte helt enkel. Man lyder under en lagstiftning som på många sätt begränsar kommunens handlingsutrymme och ställer hårda krav på hur upphandlingar ska gå till.
Nu vet jag inte hur det fungerar i detalj här i Piteå kommun idag, men jag minns i alla fall från min tid som kommunalråd i Arjeplog att Piteå kommun från näringslivshåll framhölls som något av ett föredöme när det gällde att gynna det lokala näringslivet. Jag skulle nästan tro att det är likadant idag, med tanke på hur stark "Pite-andan" fortfarande är. Vi hade bland annat uppe personer från Piteå till Arjeplog för att lära oss mer om hur vi inom ramen för lagen om offentlig upphandling skulle kunna bli bättre på att handla lokalt. Samtidigt finns det en annan sida av myntet. Som kommunpolitiker och kommunal tjänsteman förvaltar man pengar som man "lånat" från kommunmedborgarna för att ge dem största möjliga verksamhet för. I det ligger att nyttja varje krona som kommer in genom skatter och statsbidrag på bästa möjliga sätt. Att räkna in de skatteintäkter som landar i den egna kommunen i kalkylen är strängeligen förbjudet. Detta för att inte snedvrida konkurrens mellan olika aktörer. Om man gynnar ett företag så är raden av missgynnade företag lång. Det får man inte glömma.
Den fråga som insändarskribenten tar upp är på inget sätt unik för Piteå. Den förekommer nog på alla orter. Det finns många gånger en tilltro till att kommunen kan göra precis hur som helst, om man bara vill. Många gånger så har man inte heller sopat särskilt väl framför sin egen dörr, även om insändarskribenten framstår som om han eller hon försöker leva som man lär. Men jag har sett exempel på motsatsen också.
Jag minns särskilt en lite dråplig episod där en person som högt och ljudligt framfört kritik mot kommunen för att vi inte bara gynnade företag utan koppling till orten utan i det närmaste slog undan fötterna för det lokala näringslivet inte helt och hållet hade sopat rent framför den egna dörren. Personen i fråga hade nämligen nya glasögon på sig en dag när vi råkade mötas. Det var urläckra, trendriktiga och supercoola bågar som passade personen som hand i handske. Eftersom jag gillar design så ville jag naturligtvis kommentera detta varvid personen började se smått besvärad ut och skruvade betänkligt på sig. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan vi skildes åt. Av någon anledning som jag inte minns så kom jag i alla fall att kommentera denna händelse vid fikabordet någon dag senare och då fick jag förklaringen. Glasögonen var inte inköpta hos den lokala optikern utan hos en optiker i en av kuststäderna. En annan gång sprang jag ihop med en av ortens företagare på det nyöppnade Dollarstore i grannkommunen. Vagnen var full av sådant som mycket väl gick att köpa lokalt på Ica och Konsum hemma. Även den personen såg ut att känna sig ganska så obekväm i att råka möta mig när man nu missgynnade det lokala näringsliv man annars talade sig så varm för att kommunen skulle stödja genom att handla lokalt.
Det är inte alltid enkelt att stödja det lokala i alla väder - men visst finns det en poäng i att försöka så långt det går!