Tanken med det svenska presstödet är att trygga den oberoende journalistiken i dagspressen i vårt land, säkra en väl fungerande lokal bevakning och se till att möjliggöra en bred spridning. Bakgrunden är naturligtvis att en levande press med bredd motverkar likriktning och ensidig nyhetsbevakning. För att motverka den tidningsdöd som vi bara sett början på behövs ett presstöd som ger tidningsbranschen möjlighet att ställa om till den alltmer digitala tid vi befinner oss.
När nu presstödskommittén presenterade sitt förslag var de politiska partierna i utredningen eniga om förslaget till nytt stödsystem. Det intressanta är att utredningens ordförande och experter reserverat sig mot förslaget eftersom de anser att förslaget inte går tillräckligt långt i anpassningen till ett nytt medielandskap. Tyvärr har de rätt. Det förslag som nu presenteras är bra, om bara pappersupplagorna håller sig kvar på nuvarande nivåer. Om upplagorna fortsätter att sjunka kommer det nu föreslagna presstödet i värsta fall att påskynda tidningsdöden i stället för att motverka den.
Förändringarna i medievanor kommer med alla säkerhet att förstärkas allt mer i takt med att den tekniska utvecklingen går framåt. Detta innebär med stor säkerhet att papperstidningarnas upplagor kommer att fortsätta falla. Det är inte särskilt smart av presstödskommitténs politiska del att låta bidragsmodellen så markant ta sin utgångspunkt i den tryckta upplagan.
Om dagspressen ska fortsätta att vara basen för den oberoende journalistiska bevakningen på lokal nivå måste en ny presstödsmodell ta sin utgångspunkt i den medieverklighet vi ser växa fram, inte i den som håller på att fasas ut. Politikerna i presstödskommittén borde i detta fall ha lyssnat mer på experterna.