Smått road läser jag reaktionerna på artikeln om insekter som föda i torsdagens Piteå-tidning. Jag kan så klart inte låta bli att sticka ut hakan. Matproduktion ur ett hållbarhetsperspektiv, och djurhållningsperspektiv är viktigt. Hållbarhet och ansvar för framtida generationer ligger mig varmt om hjärtat.
Jag inser visst att folk himlar med ögonen åt frågan. Att äta insekter är en främmande tanke för många av oss, inklusive mig själv, även om jag är för nyfiken att inte pröva på ”konstigheter” när jag stöter på dem i andra länder. Och det är ju just det, i många av världens länder äter man redan insekter, åttio procent närmare bestämt. Så, även om det aldrig blir en hit i Sverige, vad är det som säger att vi inte kan producera, eller utveckla tekniken för framställningen.
För att inte tala om att mängder av idéer som framstått som galna, idag är en självklarhet och genererar massor av arbetstillfällen. Just för att man vågar och lyfter blicken. Och att lösa frågan om jobben, handlar om att hitta nya branscher där vi kan producera sådant som andra vill köpa, eftersom vi är ett litet och exportberoende land.
Vad vi äter påverkas av några saker, traditioner, tillgång, och trender. Någon som för 20 år sedan trodde att surdegsbröd och långkok skulle vara vardagsmat? Nej, då var det snabbmat och micromat som var grejen. Säg den rätt som på 80-talet inte skulle tillredas i micro.
Jag har stött på frågan om matproduktion ur flera perspektiv, både om hur vi löser de faktum att många människor i världen svälter, och att vi här där vi bor överkonsumerar, kastar mat som dessutom inte alltid producerat särskilt klimatsmart eller etiskt. Vi lever inte hållbar i dag, och en rad olika dieter leder till att vi ytterligare påfrestar klimatet.
Jag försöker själv göra mitt genom att välja vad jag handlar, att försöka ta tillvara den mat som lagas och inte kasta i onödan. Närodlat, eller köpa kött från lokala producenter. Men vi måste tänka större. Ska vi ta frågan om hållbarhet på allvar, kan vi inte fortsätta på exakt samma sätt som nu. Jag har själv svårt att tänka mig att helt avstå kött, eftersom jag är uppvuxen på detta, särskilt renkött skulle vara svårt.
Nu är ju matproduktionen bara en del av klimatansvar, det finns en mängd andra saker vi behöver göra, som jag också jobbar med. Visst, man kan som riksdagsledamot som jobbar med så många viktiga och tunga frågor blir smått irriterad att en enkel skriftlig fråga till en minister får en helsida, men allt slit med frågan om kvotplikt och förutsättningar för biobränsle, som är viktigt för bland annat Sun Pine här i Piteå, eller frågor som har med den digitala industrins förutsättningar att göra, där jag drivit fram regeringen att utlova att se över energiskatten, inte röner det minsta uppmärksamhet. Det är förstås roligare med en riksdagsledamot som är lite knäpp och vill att vi ska äta gräshoppor.
Tror jag då att gräshoppa kommer vara en del av en sommarmiddag? Jag är tveksam. Men, jag tror starkt på att vi måste fundera över vad vi gör för att ta ett hållbart samhälle på allvar, och jag ser gärna att vi kopplar ihop det med att skapa fler arbetstillfällen. För mig är det vad frågan handlar om. Inte huruvida om det är smasken med mask. Jag gillar att ifrågasätta, och tänka större, tänka framtid, så ni kommer även fortsatt att få se mig ”röra om i grytan”, oavsett om den innehåller insekter eller något annat som skapar debatt.