Inget nytt hopp
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
För att leda Sverige krävs tydligen att lägga sig så nära en socialdemokratisk politik som möjligt. Samtidigt finns det ihåligheter och en rad fräcka pr-tricks som gör att väljarna just nu sviker högeralliansens politik.
För första gången sedan 1994 har moderaterna och de tre övriga borgerliga partierna bildat regering. Synar man dem i sömmarna är bilden inte bara gulligull.
Moderaterna är större än övriga partier tillsammans.
I alliansen i övrigt är det bara centerns Maud Olofsson som kunnat räkna in något bättre opinionssiffror än de två övriga småpartierna som guppar kring fyraprocentsspärren.
Med verbal skicklighet har Reinfeldt dragit till sig både allmänborgerliga väljare, men också besvikna socialdemokrater, men bakom den verbala fasaden finns en annan verklighet.
En del som övertygats av Reinfeldts budskap har vaknat upp med en ordentlig baksmälla. Höjd avgift till a-kassan: det hade jag inte en aning om, höjd fordonsskatt med närmare 200 kronor i månaden, samma elände.
Skalar man av den nymoderata politiken utanverket, och därmed också alliansens, så finner man snart de gamla kända argumenten om sänkta skatter och sämre bidragsnivåer. Allt i en brygd som ökar klyftorna och minskar tryggheten.
Alliansen planerar sänka sjukpenningen till 70 procent och införa en extra karensdag. Ersättningen till förtidspensionärer ska ner till 60 procent.
Högkostnadsskyddet för patientbesök i sjukvården ska höjas från dagens 900 kronor till 1 500 kronor. Lägg därtill att föräldraförsäkringen försämras liksom a-kassan.
Allt detta har döljts i dimridåer.
På tal om jobben. Det är märkligt att den borgerliga alliansen på allvar menar att det alltid står en rad lediga arbetsuppgifter med god lön och trygg anställning och väntar på den som är arbetslös.
Dagens arbetsliv har blivit tuffare och kraven på den som söker ett arbete har blivit större.
Utbildning är ett måste liksom möjlighet till flexibilitet både vad gäller arbetets innehåll och bostadsort.
Detta klarar inte alla och då behövs en bra a-kassa för att överbrygga perioden mellan arbetslöshet och ett nytt jobb, men en sådan verklighet går inte hem hos den nya högerregeringen.
En orättvis fördelningspolitik leder till en fortsatt urholkning av samhällssolidariteten och till att människor fortsätter att passiviseras.
Vi ser det redan i förortsmiljöer som är mest utsatta av arbetslöshet, sämre skolor, sämre sjukvård och allmänt dålig samhällsservice.
Vi får ett segregerat samhälle. Därför måste tryggheten sättas i centrum. I en trygg tillvaro växer människorna.
De som redan är på skuggsidan, och som hamnat på efterkälken, får ta de tillfälliga jobben, de har ett svagare skyddsnät, sämre bostäder och har svårt eller helt omöjligt att låna pengar.
Otryggheten växer. Högeralliansen har inte givit några svar för dem som redan är undansatta.