Ingenting sett, ingenting förstått
ANSVAR. Finansmarknadens aktörer har ett eget ansvar. Att skylla finanskrisen på politiker som ville ge också mindre bemedlade möjlighet att köpa hus, är därför som att ge Vägverket skulden för att folk kör bil berusade.
Nyliberala debattörer friar marknadens aktörer från ansvar och skyller finanskrisen på politikerna.
Foto: JONAS EKSTRÖMER / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det är de aporna jag tänker på när jag ser kommentarerna till finanskrisen från nyliberalerna
Johan Norberg och Johnny Munkhammar och Svenskt Näringslivs ordförande Signhild Arnegård Hansen.
Trots att banker och fonder rasar runt dem, trots gigantiska räddningspaket på tusentals miljarder kronor har de inte sett eller förstått något.
Som dinosaurier i idéernas Jurassic Park upprepar de sitt nyliberala mantra: Skyll inte på marknaden, det är politiska ingripanden och regleringar som är problemet.
Johnny Munkhammar slår i en rapport fast att finanskrisen är "ett gigantiskt politikmisslyckande".
Vad han menar är att roten till bostadskrisen i USA finns i det Bill Clinton-program som skulle ge även mindre bemedlade hushåll möjlighet att köpa hus. Och det är naturligtvis sant.
Men att därför skylla krisen på politikerna är som att ge Vägverket skulden för att någon kör bil berusad.
Finansmarknadens aktörer har ett eget ansvar och borde ha en egen etik.
Munkhammar blundar också för att den verkligt stora krisen uppstod när finansföretagen sedan paketerade om dessa lån och sålde ut dem till investerare på marknaden. Han glömmer också värderingsföretagens felbedömning av dessa värdepapper.
Inget av det hade med politiken att göra, det sköttes helt på marknaden.
Munkhammar påstår också att när bankernas utlåning reglerades så tvingades de att söka andra vägar för att expandera sin verksamhet, i former som inte syntes på balansräkningen.
Är finansfolket småbarn som inte har något eget ansvar för sina handlingar? I så fall bör de omedelbart avlägsnas från en så samhällsviktig funktion som finansmarknaden.
Signhild Arnegård Hansen skyller också på politikers krav och regleringar:
Finanskrisen är inte marknadens fel utan en sund reaktion av en marknad som blivit styrd åt fel håll.
Det blev för magstarkt även för näringslivets egen tidning, Dagens Industri.
Maken till tondövhet och aningslöshet får man leta efter, skrev tidningen. Det är en absurd extremposition att frikänna finansbranschen från allt ansvar.
Nyliberale debattören Johan Norberg väljer att peka åt ett annat håll istället för att diskutera marknadens fiasko. Klåfingriga politiker gör krisen värre, skriver han.
Det är förstås inte lätt att vara marknadskramare i dag. Men någon form av självkritik och självrannsakan - rätt mycket sådan till och med - tycker jag borde vara på sin plats.
I rättvisans namn ska sägas att den här trions ideologiska skygglappar är rätt unika. Även i näringslivet och högerut i politiken tar de flesta idag stort intryck av finansmarknadens sammanbrott.
Finanskrisen 2008 kan mycket väl bli lika ideologiskt omvälvande som Berlinmurens fall 21 år tidigare.
Bild: finanskris