Idag är ungefär 400 000 personer arbetslösa i Sverige. Arbetslösheten är högre än i de flesta jämförbara länder, och ligger långt över de nivåer som Moderaterna beskrev som massarbetslöshet i valrörelsen 2006. Ungdomsarbetslösheten har bitit sig fast på en mycket hög nivå. Antalet långtidsarbetslösa har nästan tredubblats under de sju år som alliansregeringen haft ansvaret för vårt land. Kunskapsresultaten i den svenska skolan har fallit sju år i rad.
Det är så verkligheten ser ut i dagens Sverige, och det är i ljuset av detta som regeringens förslag till höstbudget ska bedömas. En mycket självgod finansminister stod i riksdagens talarstol och beskrev en helt annan bild av Sverige av idag. En bild som de allra flesta svenskar inte känner igen. Inte heller merparten av de borgerliga väljarna heller. En bild där skattesänkningar är den viktigaste stimulansen i ekonomi och en sådan viktig insats att man mycket väl kan låna till skattesänkningar framförallt till de som har det väl ställt i vårt samhälle.
Den valbudget som Anders Borg presenterat består i huvudsak av fem beståndsdelar, menar Socialdemokraternas finanspolitiska talesperson Magdalena Andersson; Lån till skattesänkningar, bättre a-kassa och mer bidrag, välkomna reträtter från den egna politiken, satsningar för att rädda de borgerliga småpartierna kvar i riksdagen och små smulor till jobben.
När Anders Borg försvarar att regeringen vill låna pengar till de skattesänkningar man vill genomföra talar han om de trettontusen jobb som ska växa fram. Av regeringens egna tabeller kan man se att dessa trettontusen jobb relateras till de tolv miljarder som det femte jobbskatteavdraget innebär. Men det andra paradnumret i skattesänkningsshowen, den höjda brytpunkten för statlig skatt som kostar tre miljarder kronor att genomföra, ger enligt samma tabeller noll (0) nya jobb. Detta är således en rent ideologisk skattesänkning för att gynna de egna kärnväljarna. Moderaterna med stödpartier väljer således att satsa tjugofem gånger mer på skattesänkningar än vad man satsar på lärarna och på skolan. Så ser verkligheten ut.
Men Anders Borg hittar också rätt i delar av sin valbudget. Sänkningen av de orättvisa a-kasseavgifterna är naturligtvis en bra satsning. Det som Borg beskrev som jobbsatsning när den infördes, och som en bidragssatsning när S ville ta bort den. . När han slår till reträtt är det nu en satsning på jobben. Tala om att Anders Borg försöker trolla med knäna. De reträtter från den egna politiken som Anders Borg aviserar; den sänkta pensionärsskatten, den slopade besparingen på gymnasieskolan, satsningen på en sommarskola är också välkomna.
Alliansens valbudget innehåller också köttben som ska kunna underlätta för regeringens småpartier att kunna hålla sig kvar i riksdagen. Karriärtjänster för lärare siktar på Folkpartiet (som S också välkomnar), Fritidscheckar till barn i ekonomiskt svaga familjer och ökat stöd till trossamfunden siktar på Kristdemokraterna. Centerpartiets köttben är svårare att hitta. Men kanske den minskade sänkningen av landsbygdsstödet får räknas dit.
Av det som finns kvar när man lånat till skattesänkningar, backat på den egna politiken, och gett köttben till småpartierna satsar Borg 363 miljoner kronor på åtgärder för långtidsarbetslösa, 221 miljoner på YA-jobb, 199 på lärlingssatsningar och 112 miljoner på bättre arbetsförmedling och bättre stöd till unga. Mer finns inte i jobbsatsningar.
I Anders Borgs valbudget är de som har löner över den nya brytpunkten för statlig skatt, med en månadslön över 36 158 kronor, de stora vinnarna. De får tre gånger så stora skattesänkningar som undersköterskan får. Skolan, vården och omsorgen, det vill säga välfärden, är den verkliga förloraren. Detta står i strid med vad majoriteten av vad svenska folket vill. Man får verkligen hoppas de minns detta när de går till valurnorna nästa höst.