Ingen repris för "Nya moderaterna"
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det räckte långt med framtoningen som det nya arbetarpartiet och att man bytte den traditionella, djupa moderatblå färgen mot en ljusblå i typsnittet för att besegra ett lite håglöst och tröttkört socialdemokratiskt regeringsparti.
Det faktum att de nya moderaterna också - jämfört med det stora förlustvalet 2002 - inte pratade så mycket skatter, men desto mer jobb och utanförskap gjorde också att man vann matchen mot socialdemokraterna om den politiska dagordningen.
Moderaternas valframgången den 17 september 2006 byggde på just de framgångsfaktorer som statsvetare brukar säga utgör receptet för "att vinna ett val".
Ny partiledare, Reinfeldt hade ersatt valförloraren Bo Lundgren. Den nye partiledaren var en klar kontrast till motståndarnas ledare, en "maktägande", lite trött Göran Persson. Moderaterna framstod som en del i ett enat regeringsalternativ, alliansen, som i sin tur framstod som
attraktivt och valbart för många väljare.
När moderaterna dessutom lyckades sno den i svensk politik centrala jobbfrågan från de regerande socialdemokraterna och göra den till sin paradfråga var socialdemokraterna i ett rätt tidigt skede i valrörelsen besegrade av det "nya" och fräscha alternativet. Det kommer inte, däri har Carl Cederskiöld och hans moderata valanalysgrupp helt rätt, att låta sig kopieras i valet 2010.
I valet 2006 funkade det bra. Också därför att - som framgår av idetidskriften Tiden (s) februarinummer - socialdemokraterna uppträdde så föga samhällskritiskt, men desto mer som ett regeringsparti som ville ha väljarnas mandat för det man redan gjort. Inte för det man tänkte göra under kommande mandatperiod.
Också därför blev socialdemokraterna ett överraskande lätt offer för den borgerliga, moderatledda oppositionens attacker mot statsminister Göran Persson och den bild som målades upp av socialdemokraterna som ett enmansparti.
Försöken från socialdemokraterna att under valrörelsen visa upp ett bredare ledarskap var tafatta och visionerna om framtiden och det samhällskritiska perspektivet lyste för mycket med sin frånvaro för att regeringspartiet socialdemokraterna skulle kunna lyckas med ett fjärde omval på raken.
Så mycket viktigare då att ha med allt detta som centrala punkter, när socialdemokraterna nu har att hantera i sin egen valanalys, och dra de "rätta" slutsatserna inför valet 2010. Omvänt gäller nu för moderaterna - vilket deras valanalysgrupp inte är sen att påpeka - att inse att det koncept och den valtaktik som bar till framgång hösten 2006 inte låter sig köras i repris i valet 2010.
Med nuvarande opinionssiffror ser valrörelsen 2010 ut att bli en tuff match för moderaterna och deras allierade, men tre och ett halvt år återstår av mandattiden och det är en lång tid i politiken. Hur det ser ut med väljaropinionen när vi går in i valåret 2010 är ännu en helt öppen fråga.