Sveriges Televisions public service-uppdrag står nu under luppen. En utredning under lagman Martin Holmgrens ledning har tillsatts för att utreda detta inför det nya sändningstillstånd som ska gälla från 2014 och sex år framåt. Kulturministern har sedan hon tillträdde vid ett flertal tillfällen påtalat att hon anser att Sveriges Televisions public service-uppdrag på ett tydligare sätt ska utgå från att utgöra ett komplement till de kommersiella aktörerna i stället för att konkurrera på likvärdiga villkor.
En av de saker som lyfts fram är frågan om rätt till sponsring av program i Sveriges Television. Denna är redan i dag starkt begränsad och kulturministern har fört fram synpunkter som inte kan tolkas på annat sätt än att hon i grunden ifrågasätter SVT:s rätt att ta emot sponsring.
De diskussioner som förs kring förhandsprövning av nya tjänster hos public service-bolagen utifrån konkurrensperspektiv är en annan sak som ger anledning till oro när det gäller ställningen för public service inom radio och tv i Sverige.
I utredningsdirektiven slås fast att: "Både kommersiella och ideella aktörer är viktiga för ett brett medieutbud med olika infallsvinklar. En viktig uppgift för mediepolitiken är att skapa goda förutsättningar för dessa aktörer att etablera sig och utvecklas på mediemarknaden. För att säkerställa kvalitet och ett varierat utbud på medieområdet behövs också en stark och oberoende radio och tv i allmänhetens tjänst med ett tydligt uppdrag som ett alternativ till de kommersiella aktörerna."
I direktiven kan man också läsa: "Verksamheten ska bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället. Av detta följer bland annat att programföretagen inte ska vara beroende av reklam- eller abonnemangsintäkter. I detta sammanhang är en principiellt angelägen fråga hur företagens självständighet kan bevaras och stärkas ytterligare. Enligt regeringens uppfattning säkerställs lyssnarnas och tittarnas förtroende för företagen bäst om programverksamheten i alla aspekter kännetecknas av oberoende och hög kvalitet."
Av dessa två passager i direktiven kan man inte dra någon annan slutsats än att kulturministern i sak inte ändrat uppfattning på någon punkt. På den presskonferens som hölls vid presentationen försökte dock kulturministern få det att framstå som att hon justerat sin uppfattning. SVT ska inte konkurrera med de kommersiella bidragen och ska inte använda sponsring som finansieringsmetod. Budskapet är tydligt. SVT ska inte konkurrera med de kommersiella kanalerna på lika villkor. Det finns även andra orosmoln vid horisonten. De "smala" programuppgifterna betonas hårt i direktiven. Det är ur ett perspektiv bra. Då faller dessa inte i glömska. Men skrivningarna kan också begränsa SVT:s mer publikfriande verksamhet. Detta är ju något som de kommersiella kanalerna eftersträvar.
I ett mer övergripande perspektiv finns det än mer att oroa sig för. Om man ser till regeringens strävanden efter att konkurrensutsätta allt fler offentliga verksamheter så finns det anledning att reflektera över hur synen på de kommersiella aktörerna förändrats över tid. När de kommersiella aktörerna dök upp inom radio och tv så sågs de som ett komplement till public service. Nu är de huvudaktörerna och SVT och SR ska inte konkurrera med dessa utan helst bara sköta det som de kommersiella inte vill syssla med. Kommer det att gå likadant på skolans, sjukvårdens och omsorgens område. Kommer regeringen så småningom också se dem som huvudaktörer mot vilka det offentliga inte ska konkurrera på lika villkor?