Det är inte ofta jag har samma uppfattning som Svenskt Näringslivs chefekonom Stefan Fölster, men i den här frågan är det så. I en rapport för Svenskt Näringsliv konstaterar Fölster och Göran Johansson Grahn att den vanliga uppdelningen mellan industri och tjänster är mer eller mindre godtycklig.
En stor del av förklaringen till tillbakagången för sysselsättningen i industrin beror i själva verket på att olika funktioner lagts ut på specialföretag inom tjänstesektorn. Det har till exempel gällt marknadsföring, städning, lunchmatsalar, lönesystem och så vidare. En stor del av det som räknas som tjänster är alltså beroende av varuproduktion.
Samtidigt arbetar väldigt många av de som räknas som anställda inom industrin egentligen med tjänster. Anställda hos mobilsystemtillverkaren Ericsson hör till exempel statistiskt till industrin. Men en tredjedel av Ericssons omsättning kommer från installation, utbildning, underhåll, service och drift av nät, sådant som egentligen är tjänster.
Andelen anställda i Sverige som direkt arbetar med att producera varor är förmodligen bara 15-20 procent, tror Fölster och Grahn. Men samtidigt är merparten av sysselsättningen i näringslivet beroende av produktion, distribution eller försäljning av varorna.
I varuproduktionen sker en ständig produktivitetsökning. Kurvan över industriproduktionen pekar stadigt uppåt och gjorde så även under krisåren i mitten av 1990-talet. Sysselsättningskurvan däremot har lutat nedåt under ganska många år nu. Möjligheten att höja produktiviteten är betydligt sämre när det gäller personliga tjänster, samtidigt som sådana tjänster möter en ständigt ökande efterfrågan. Det är därför som framtidens nya jobb kommer att finnas i dessa sektorer.
Våra multinationella industrikoncerner må vara ekonomiska giganter, men när det gäller ökning av sysselsättning i Sverige är de inte mycket att räkna med. Små och medelstora företag är redan i dag, och kommer i framtiden att bli än mer, väsentliga för sysselsättningen i Sverige.
Många har alltför tidigt räknat ut industrin. Men den är fortsatt viktig, inte minst för att den genererar tjänstejobb. Samtidigt är det dags för en mental "makeover" av vår bild av näringslivet. I ökande grad är näringslivet detsamma som mjuka tjänster, service, turism, kultur och nöjen.
Det här måste beslutfattare i regeringskansli och kommuner fatta. Alltför många tycks fortfarande tro att det bara är industrijobben som räknas.